quote:

---

quote:

---

Kombin HA-1 och Sennheiser HD600 var ju helt enkelt fenomenalt välljudande!
b]Tack för demo:n Morgan![/b]

---

Tack Stefan för de fina lovorden. Jag ska ta mig en allvarlig funderare på det här med att tillverka några fler exemplar i lite trevligare yttre utförande. Kanske Valnötslåda, eller hur var det vi sade?



MVH
/Morgan

---

Hallå igen! Hittat någon passande valnöt ännu? *otålig*
Jag betalar gärna i förskott, efter semestern (som börjar i.o.m. Roskilde i övermorgon) är säkert mina pengar slut...

>>>Only dead fishes flows with the stream<<<

quote:

---

Hallå igen! Hittat någon passande valnöt ännu? *otålig*
Jag betalar gärna i förskott, efter semestern (som börjar i.o.m. Roskilde i övermorgon) är säkert mina pengar slut...

---

quote:

---

Är det någon som känner till en elektroniktillverkare som skulle kunna vara intresserade av att tillhandahålla ett "Kit" till en hörlursförstärkare?

---

quote:

---

...Tyvärr, och detta är ett stort tyvärr, så simulerar crossfeed-kretsen FEL egenskaper, om man vill uppnå en god överföringsfunktion från inspelningssituationen till lyssningssituationen - alltså ifall man vill ha "jag-är-där-upplevelsen". Det som simuleras är nämligen ett av de stora problem som själva den stereofoniska återgivningen med stereotriangel är befäst med.

---

Jag tror du blandar ihop begreppen här Morgan! Du har väl inte missat att crossfeedingkretsen är avsedd att användas till inspelningar som är avsedda att avlyssnas via högtalare (d v s 99% av alla inspelningar)? Dessutom ger den crossfeeding-krets jag beskrivit inte alls några interferenser.

Att crossfeedingen gör att varje inspelat ljud hörs i båda öronen är inget "stort problem som själva den stereofoniska återgivningen med stereotriangel är befäst med"! När jag läser din text får jag nästan intrycket att du anser att ett av de stora felen med stereoåtergivning är vår hörsel! Icke desto mindre får vi nog ta och utgå ifrån den. Det är ju referensen för hur verkligheten uppfattas. I verkligheten hörs alla ljud som sprungar från objekt som inte sitter fast i huvudet - i båda öronen. Finessen med detta är att hjärnan kan jämföra de två versionerna med varandra, och bilda sig en spatial känsla för ljudällans position, form och rörelse. Det är inget FEL Morgan.

Hörlurslyssning utan crossfeed däremot är på alla sätt en absurditet. Den avslöjar obönhörligt att ljudkällorna sitter vid respektive öra (eftersom vissa ljud finns bara represeterade i ena örat), den eliminerar effektivt all inverkan av ytteröronen (till skillnad från högtalarlyssning), den låser fast ljudens geometri i huvudet såtillvida att den inspelade världen följer med när man rör huvudet! Och dessutom kommunicerar inga ljud med kroppen.

Sammantaget kan man säga att i praktiken underkänner en krävande lyssnare hörlurslyssning för allt annat lyssnande än sådant som sker på låg volym, som sker med konsthuvudinspelat (modellerat efter det egna huvudet) programmaterial, som sker med lyssnaren sittande helt stilla och som tränat upp förmågan att mentalt blockera det faktum att det sitter saker fast i huvudet (nu pratar jag inte om ljud utan om själva hörlurarna). Eftersom huvuddelen av det ovanstående i regel är svårt eller otrevligt att uppnå, betraktar jag personligen hörlurslyssning som en kompromiss som man får stå ut med när man av olika skäl inte får störa någon annan, eller när det inte finns något anständigt högtalaralternativ tillstädes.

quote:

---

Överhörningen ger en ambiguitet, så att man för varje ljudkälla får motta fyra signaturer, där det realistiska vore två signaturer. Nu gillar jag designen av Öhmans filter, eftersom det, vilket framgår av citatet ovan, faktiskt tar dessa problem i beaktande till viss del,

---

Nej du Morgan, med alla "normala inspelningar" (X/Y-stereo eller multimonopanorerade inspelningar) får varje öra mottaga två signaturer om man använder den crossfeeding jag föreslagit. Jag vet inte varifrån du fått fyra. Du tror väl inte att crossfeedingen skall användas för konsthuvudinspelningar? Där har ju crossfeedingen lösts redan på inspelningar. Då kopplar man förstås ur crossfeedingen i hörlursförstärkaren (eller SP12-stereoprocessorn där jag först använde den).

quote:

---

...men faktum kvarstår att det försöker simulera högtalarlyssning genom att introducera just ett av högtalarlyssningens allra största problem.

---

Nej, så är det inte alls. Det är verkligheten jag försökt efterlikna. Att utgå ifrån högtalarlyssning vore mig oändligt främmande. Enda orsaken att alls relatera något till högtalarlyssning är att en inspelning som är gjord för högtalarlyssning antagligen avsetts ha en ljudbild som ryms inom ett 60 grader brett fönster. För att inspelningen skall kunna optimeras för hörlurslyssning bör man respektera de geometrier som musiker, inspelningstekniker och producenter velat fånga. Därför bör stereobilden kunna uppfattas med samma bredd i hörlurar (60 grader), vilket dikterar vilken delay det skall vara mellan kanalerna vid låga frekvenser i crossfeedingen. Det relaterar inte till högtalrna, utan till verkligheten. Crossfeedingen ger från en X/Y- eller multimonoinspelning samma amplitud eller tidskillnad som verkligheten (beroende på frekvens. Du har missförstått att dimensioneringen skulle vara ett försök att "härma högtalare".

Min inställning är att målet alltid är att härma verkligheten (sett ur ett psykoakustiskt perspektiv) och att det gäller både hörlurslyssning och högtalarlyssning. Min erfarenhet är dock att högtalarlyssning ibland kan vara så illusoriskt att man inte kan avgöra vad som är verklighet och vad som är återgivning, medan höglurslyssning aldrig kommer i närheten av sådana kvaliteter.
. Dock kan man låta sig luras, eftersom verkligheten "på andra sidan lurarna" (på utsidan) ju låter dåligt eftersom det tvingas passera genom lurarna. Det som läcker igenom kan vara ungefär lika degraderat som det man hör i lurarna. Därför kan man ibland tro att något som man hör i lurarna är något verkligt som händer utanför lurarna (t ex en telefon som ringar), men det är ju inte en god jämförelse. Och rör man huvudet blir alla frågetecken ofelbart uträtade.

quote:

---

Problemet är att man är kvar i det paradigm där man med överhörning försöker simulera högtalarlyssning med hörlurar, när man egentligen borde inse att hörlurslyssning på många vis är överlägset högtalarlyssning, och att man faktiskt kunde försöka approximera "verkligheten" med hörlurar.

---

Man kan påstå vad som helst och hoppas att det skall tas emot som ett axiom, men på riktiga axiom ställer man högre krav än att någon hävdar dem.

quote:

---

Med överhörning så genererar man en situation där man får det sämsta från båda världar, när man kunde försöka ta det bästa från båda världar.

---

Jag skulle hellre säga - hörlurslyssning utan överhörning är sämre än högtalarlyssning ur nästan alla aspekter (enda egentliga fördelen är att lyssningsrummet inte förmår ställa till så värst). Med överhörning har man åtgärdat i varje fall ett av de större problemen med hörlurslyssning, men många återstår.

quote:

---

Crossfeed-nätverk missar också en sak i simuleringen av högtalares återgivning, nämligen den signatur som ljudet tillförs av själva ytterörat, och som är en ganska viktig psykoakustisk signal för att avgöra riktning till en ljudkälla.

---

Utan crossfeed missar man helt alla sådana signaler. Med crossfeed får man med de effekter som kommer från huvudet, men ytteröronens mera fina strukturer kommer av naturliga skäl fortfarande inte med såsom de gör i verkligheten och med högtalarlyssning.

quote:

---

Vi kan nämligen uppfatta riktning ganska bra även utan stareofonisk verkan, eftersom vi har en avancerad signalbehandlande våtvara mellan öronen.
Man kan avgöra riktning med handen för ena örat.

---

Man kan INTE avgöra riktning om man bara hör på ena örat.

Det hjärnan gör motsvarar ungefär en matrisberäkning som kräver att man klargör den ena dimensionen innan den andra kan avgöras medelst matrisalkyl.

Att man kan avgöra riktningar med handen för ena örat beror på att det fortfarande läcker igenom ljud som möjliggör horisontell riktningabestämning. Täpp till ordentligt (bilson + hörselkåpa) så får du se hur svårt det börjar bli att avgöra riktningar. Det är i stort sett omöjligt. Jag har gjort massor av studier på dessa fenomen tillsammans med personer som är döva på ena örat.

quote:

---

Detta tar produkter som Sennheiser DSP-360 och Lucas hänsyn till, men de begår samma misstag som crossfeed-filtret gjorde, och introducerar överhörning. Den väg jag föreslår är mer drastisk, eftersom den tar steget bort från högtalar-triangelparadigmet.
Om man skulle ha tillgång till en matematisk modell som kunde generera individualiserade HRTF:er och applicera dessa på vänster och höger kanal, så kunde man helt strunta i att tillföra överhörningsfelet, och istället simulera en perfekt stereo-dipol.

---

Det är inte alldeles uppenbart vad du menar med en perfekt stereodipol. Det är inte ett vedertaget begrepp. Vänligen förklara.

I övrigt får jag ett allt starkare växande intryck av att du blandar ihop inspelningateknik med avspelningasteknik. Du är väl medveten om att all inspelningsteknik är förlustbehäftad, och att man inte kan räkna sig fram och tillbaka i efterhand utan att öka förlusterna?

Den beskrivna crossfeedingen jag föreslagit är dock ett undantag såtillvida att den är icke förlustbehäftad. Den bibehåller 100% av inspelningens information och är reversibel om man skulle önska. Allt den gör är att reducera de geometriska distorsionerna från hörlurslyssningen när man använder programmaterial avpassat för högtalare.

quote:

---

Detta innehåller den kompromissen att 100%-ig realism endast skapas för mittplacerade instrument eller sångare. För alla skeenden "på sidan" så kommer det att råda ambiguitet mellan HRTF:en som säger "rakt framifrån" och den ILD och ITD (nivåskillnad och tidsskillnad) som säger att ljudet kommer från sidan. Denna ambiguitet är enligt mina egna lyssningserfarenheter ett betydligt mindre problem än de dubbla signaturer som överhörning ger - och då har jag trots allt bara lyssnat med fysisk överhörningsbarriär, med de problem som barriären tycks kunna tillföra enligt Johan Lindroos (Knoppen) mätningar. Med denna modell tar man det bästa från båda världarna: Hörlurens totala kanalseparation tillsammans med verklighetens HRTF:er.

---

Om du tar dig besväret att rökna dig igenom några sådana här problem (och ser till att förstår problemet i förväg till 100% så att du inte ränar fel) så kommer du att bli varse att dina resonemang är en återvändsgränd. Du har också fel i att min överhörningskrets ger dubbla signaturer. Det är just det den INTE gör, och således skiljer sig från rena TD-crossfeeding-lösningar.

Den enda lösning som eliminerar informationsförlusterna vid stereosignalkonverteringar, är att inte göra några! Utan istället spela in med hjälp av konsthuvud, gjutet efter ditt eget huvud. Övriga fel med hörlurslyssning kommer dock att finnas kvar.

quote:

---

Jag skriver inte detta för att kasta skit på crossfeed-nätverk. Tvärtom tycker jag att den kan vara en billig och enkel lösning för den som inte står ut med "inuti huvudet"-känslan.

---

Jag tror inte alls att du är ute efter att kasta skit, problemet är att du är fel ute. Din kritik av den aktuella crossfeedingen är inte fysikaliskt korrekt. Du behöver inte alls gilla den men om du kritiserar den så bör det ske med argument som är relevanta, inte argument som är baserade på att du har missförstått dess funktion.

quote:

---

Jag tycker däremot att det är intressant att problematisera psykoakustiken bakom hörlurslyssnandet för att visa på att man med hörlurar kan komma längre med att uppnå realism än man någonsin kan göra med högtalare, om man bara vågar tänka utanför högtalarparadigmet.

MVH/Morgan

---

En vetenskapligare inställning vore att UNDERSÖKA OM man kan komma längre med hörlurar än med högtalare. Man kan inte bara bestämma sig för att "problematisera psykoakustiken för att visa att det är". Man måste vara öppen för att svaret kan vara det motsatta. Den vetenskapman som bestämmer sig för svaret innan man undersöker frågan bör byta yrke.

Denna fråga får nog inget definitivt svar här, eftersom frågans avgörande i viss mån måste baseras på subjektiva preferenser. Vad är viktigast för just dig? Jag tror jag vågar påstå att det är en korrekt sammanfattning av hörlurslyssning att påsta att:
1. Det stör andra mindre än högtalarlyssning.
2. det påverkas mindre av lyssningsrummets akustik, i princip inte alls.
3. Det kräver mindre effektförstärkare.
4. Det känns att man har den på huvudet.
5. Ljudkällorna sitter vid öronen vilket ger en extremt onaturlig ljudbild, och ställer dessutom extrema krav på identiskhet mellan hörlurens kåpor (så höga att ingen hörlur uppnår dem).
6. Ljudbilden följer med när man rör på huvudet (man måste sitta stilla).
7. Ljudet förlorar sin fysiska karaktär vid högre lyssningsvolymer.

Vh, Ing. Öhman

PS. Om man vill bygga sig en hörlursförstärkare med BUF634 så är det bättre att inkludera bufferten i återkopplingssingan. Den är nämligen inget under av renhet. Vill man säkra stabila villkor kan man dock lägga en återkopplingskondensator (en liten en) från OP-ampen utgång till dess -ingång. Kopplar man som i förslaget tidigare i denna länk får man mellan 10 och 100 ggr högre distorsion är vad som är möjligt. Det är ju lite onödigt.
DS

quote:

---

Tänk dig att du sitter och lyssnar till en saxofonist som befinner sig fyra meter framför dig - rakt framför. (rita gärna på ett papper) Tänk nu hur direktljudet från saxofonen färdas fram till dina öron. En "stråle" till vänster öra, en till höger. Ljudet når dina öron exakt samtidigt, och lika starkt. Ljudet får en speciell "signatur" från just denna lyssningsvinkel, från "studsvinkeln" mot ditt ytteröra, från att ha böjt sig svagt runt ditt ansikte. Denna signatur består av en viss faspåverkan och ett reflektionsmönster som varierar med frekvensen.
Tror du inte på det? Lägg dina handflator mot kinderna - inte så att de täcker för munnen, inte så att de täcker för öronen. Räkna högt till tio, och ta bort händerna när du kommer till fem. Hördes det skillnad? Upprepa några gånger. Det som hörs är påverkan av "överföringsfunktionen" från din mun till dina öron. Öronen hamnar i en viss ljudskugga, som kommer att filtrera bort höga frekvenser mer än låga.

Nåväl. Ljudet från saxofonisten rakt framför dig kommer att ha identisk "löptid" till båda dina öron, och "filtreras" lika av dina ytteröron - något som din hjärna tolkar som att ljudet kommer rakt framifrån. Man talar här om Huvudrelaterad överföringsfunktion = HRTF, som består av komponenterna Interaural Tidsdifferens = ITD och Interaural Nivåskillnad = ILD. *Sedan vill jag för tydlighets skull tillägga att HRTF är ett begrepp som av fackmän används lite vacklande. Ibland menar man effekterna av huvudskugga+ytteröra, ibland bara ILD + ITD, medan man ibland också menar reflexer från bröstkorgen. Ibland verkar man inte ens vilja räkna in huvudskuggans effekt, utan talar mer om HRTF som bara pinna-relaterade effekter.*

Om saxofonisten flyttar sig till en position 30 grader till vänster, så kommer dina öron att motta "HRTF-signaturer" som skiljer sig mer från varandra. Det kommer att vara löptidsfördröjt till höger öra. Det kommer att stråla rakt in i ditt vänstra öra, med mindre reflektioner från ytterörat *eg är "annorlunda reflektioner" en bättre beskrivning här...*, och det kommer att få böja mer kring huvudet för att nå ditt högra öra, varvid det kommer att "filtreras" på ungefär samma sätt som ljudet som fick böja kring din hand i experimentet tidigare. Denna ITD och ILD - differens i löptid och frekvenspåverkan - kommer att tolkas av din hjärna som att saxofonisten flyttat sig till vänster.

Så långt allt självklart.

Nu till stereofonisk återgivning med en klassisk stereotriangel med en lyssningsvinkel på 60 grader. Vi vill försöka "simulera" en mittplacerad saxofonist. Vi spelar då in en saxofonist som får sitta rakt framför en stereomikrofon, och så spelar vi upp ljudet i våra högtalare.
Ljudet är då lika starkt i vänster och höger kanal. Det finns ingen tidsskillnad mellan dem. Ljudet från vänster högtalare når vänster öra, och ljudet från höger högtalare når höger öra - det sker samtidigt och lika starkt. Det föreligger alltså ingen ITD eller ILD - ingen tidsdifferens och ingen nivådifferens. Perfekt? Nja, ljudet från högtalarna strålar ju mer rakt in i hörselgången på vardera sidan huvudet, varvid dess omedelbara frekvenssignatur inte exakt låter som en mittplacerad saxofon - en mittplacerad saxofon skall ju "filtreras" lite kring ansiktet och påverkas annorlunda av ytterörat. Så helt som en mittplacerad saxofon kan det ju inte låta. Det blir lite "gällare", lite mer påträngande - försök själv att hålla för ena örat och lyssna med ett öra mot en ljudkälla i olika vinklar, så får du se. *jag vill vidhålla att man kan höra skillnad på riktningen till ljudkällor med bara ett öra - pinna-relaterade effekter tillsammans med ljudskugga för höga frekvenser och reflexer från bröstkorgen/axeln är ganska tydliga signaturer som hjärnan kan tolka. Givetvis blir känsligheten i riktningsbestämningen sämre än om man har stereofonisk verkan, men all förmåga till riktningsbestämning uteblir inte. Just att vi har ytteröron är ett tecken på hur betydelsefulla dessa signaturer är för vår riktningsbestämning*

Är detta det enda problemet? Nej, detta är bara början.

Omedelbart efter den initiala signalen Vänster högtalare till Vänster öra (hädanefter kallad VV) och signalen Höger högtalare till Höger öra (hädanefter kallad HH) nås vänster öra av ljudet från höger högtalare (HV) och höger öra nås av ljudet från vänster högtalare (VH). Först kommer alltså VV och HH, och sedan, millisekunden efteråt, kommer VH och HV. Fyra "signaturer". Men en mittplacerad saxofon skall ju bara ge upphov till SV och SH !!!(en varmkorv till den som kommer på vad S står för i SV och SH)

Låt oss nu se på VH och HV. De är ju mycket lika de signaturer som vi fick från den sidoplacerade saxofonen till örat på motstående sida. De har filtererats runt huvudet, och blivit rätt så kraftigt frekvenspåverkade. De är också löptidfördröjda i förhållande till direktljudet.

Förenklat skulle man kunna säga att VV och HH anländer och talar om för lyssnaren "du lyssnar på en mittplacerad saxofon som inte riktigt klingar som en saxofon", och att VH och HV anländer fraktionen av en sekund senare och säger "det gjorde du inte alls, för det var två saxofoner som stod här och här"!!! *Jag hoppar genast in i citatet och ber att få betona än en gång att detta är en avsiktlig förenkling. Jag känner förstås till Haas forskning på området, och hur precedence-effekten fungerar med avseende på ILD och ITD, och vet att den psykoakustiska effekten av ambiguiteten är mer komplex än denna generalisering vill låta göra gällande* Detta fenomen kallar vi fortsättningsvis för "ambiguitet i HRTF-signaturerna". Det betyder "dubbeltydighet".

Är det nog med elände nu då? Nej, för ljudet VH som når höger öra kommer att "interferera" med ljudet HH. Två ljudvågor samverkar nämligen på ett alldeles speciellt sätt - de adderas, med konstruktiv och destruktiv interferens som följd. Utan att gå in på fenomenet i för stor detalj, så kommer den löptidsfördröjda och redan filtrerade VH samverka med HH olika för olika frekvenser, och ge upphov till vad som kallas för "kamfiltrering". Vissa frekvenser utsläcks, andra förstärks.

De verkligt stora bovarna i dramat är alltså signalerna VH och HV, som går under benämningen "överhörning" (eng. crosstalk eller crossfeed). De ger upphov till kraftig kamfiltrering och ambiguitet i överföringsfunktionen. Jag betonar ännu en gång, ifall det inte är självklart, att detta är ett systemfel i stereofonisk återgivning - det är inget som blir mindre uttalat för att man använder en bra högtalare.

---

Nåväl. Det är nog bäst att jag ännu en gång betonar att jag i mitt inlägg inte talar om DITT crossfeed-nätverk, utan om sådana som har konstant delay i hela frekvensområdet. Jag vet att din krets tar hänsyn till den högfrekventa kamfiltrering som annars skulle uppkomma genom att rulla av fördröjningen uppåt.

Eftersom det verkar vara så lätt att missförstå vad jag säger, så får jag nog också betona ännu en gång att jag inte ställer mig negativ till att introducera crossfeed-nätverk i en hörlursförstärkare. Jag tycker det är en väg att gå, särskilt med din konstruktion, för att åstadkomma en mer psykoakustiskt angenäm situation - i synnerhet för de som upplever den extrema kanalseparationen som ett problem.

Syftet med min post är att visa på en annan möjlig väg att gå, där man inte introducerar någon crossfeed alls, utan använder sig av HRTF-signaturer för att uppnå ett resultat som till viss del approximerar resultatet vid hörlurslyssing till konsthuvudsinspelning (med förbehållet att man fortfarande kommer att ha en ambiguitet, men av annan typ)

Jag får ta och beskriva den modell jag föreslår för musiklyssning i det egna lyssningsrummet först, så kommer du att förstå vad det är jag föreslår för hörlurslyssning. Det är här termen stereo-dipol kommer in

Jag vill här referera till mitt citat ovan, där jag introducerade termerna HH, VV, VH och HV för de fyra signaler som örat får motta vid stereolyssning med stereo-triangeln. Denna situation skall jämföras med verkligheten, där jag använder termerna SV och SH för de två signaler öronen får motta.
Termen stereo-dipol refererar till grunduppställningen av stereohögtalarna inom det ljudåtergivningsparadigm som heter "ambiophonics" - inte att förväxla med ambiofoni, som du själv känner till eller ambiosonics, som är ett flerkanalssystem. Stereodipolen består av två högtalare som placeras mycket nära varandra - så att de bildar en lyssningvinkel brantare än tio grader. Sedan tillkommer en fysisk överhörningsbarriär, som sträcker sig ända ifrån mellan (bakom) högtalarna och nästan ända fram till lyssnaren. Barriären skall vara hela vägen från golv till tak. Syftet är förstås att helt eliminera signalerna VH och HV.

Barriären är inte alls enkel att implementera - inte minst för att den kan ge en kraftig frekvenspåverkan som är en kombination av förlängd baffel, hornverkan, eventuellt fasskifte av reflekterat ljud vid strykande infall, kanteffekter vid väggens slut etc. Det är också en lösning som inte är kompatibel med ett normalt vardagsrum eller att lyssna fler än en person samtidigt. Men det var nu inte huvudsaken, utan det viktiga var att man eliminerar signalerna VH och HV.

Det man uppnår är en minskad ambiguitet och en icke kamfiltrerad signal till vardera örat.

En ambiguitet kvarstår, och det handlar om att HRTF-signaturen från en sidoplacerad ljudkälla kommer att bli med en löptidsskillnad och nivåskillnad som är korrekt (förutsatt att dessa kodas för i inspelningen) och säger "från sidan", men en pinna-relaterad signatur som säger "rakt framifrån". För mittplacerade ljudkällor så blir återgivningen fri från ambiguitet. En stereo-triangel ger samma mått av ambiguitet både för sidoplacerade och mittplacerade ljudkällor, så länge ILD och ITD är kodade för i källmaterialet. (om informationen ligger bara i ena kanalen så kommer den förstås att placeras 30 grader åt sidan i en stereotriangel, medan den med stereo-dipol placeras rakt fram men bara i ena örat, vilket är en allt annat än optimal situation. Stereo-dipol är inte kompatibelt med alla typer av inspelningar, måste jag påpeka.)

Nåväl. Nu till hörlurslyssningen. Det jag föreslår, och har uppmanat TacT att titta på, är att tillföra vänster kanal en HRTF-signatur som motsvarar en punkt rakt framifrån och att tillföra höger kanal en HRTF-signatur som säger detsamma, men att göra det utan att tillföra överhörning mellan kanalerna. Då simuleras en perfekt stereo-dipol. På inspelningar där ILD och ITD är väl kodade för så uppnår man då dels att musiken flyttas utanför huvudet på grund av att man plötsligt hör ILD och ITD kombinerat med Pinna-relaterade signaturer, dels att man slipper den ambiguitet som överhörning ger. För källmaterial där inspelningen inte innehåller adekvat ILD och ITD, som när det finns ljud placerade i bara ena kanalen, så kan man tänka sig att man också introducerade överhörning och lade till en pinna-signatur som motsvarade en större lyssningsvinkel - just för att mer simulera högtalarlyssning, vilket inspelningen uppenbarligen är anpassad till. I detta senare fall gör man samma sak som Sennheiser DSP360 och Lucas försöker göra - nämligen att förbättra crossfeed-filtrets funktion genom att tillföra pinna-ekon och andra komponenter av HRTF.

Jag är mycket medveten om att det jag föreslår inte är förenligt med alla typer av inspelningar. Jag tycker personligen att det är sorgligt att vi inte har kommit längre på inspelningssidan än vad som gjorts. Min mening är att den allra bästa varianten vora att göra alla inspelningar med ett standardiserat konsthuvud. Sedan kunde man med DSP individualisera denna inspelning genom att känna till sin individuella HRTF och jämföra denna med konsthuvudets med fourier-analys och korrigera det som behövs. För högtalarlyssning så behövde man då känna till uppspelningssystemets överföringsfunktion, inklusive rummets, i lyssningsposition, och så korrigera för denna, samt förstås göra en standardiserad "översättning" från binaural inspelning till X/Y-stereo. Till hörlurslyssningen kunde man då komplettera med ett gyroskop som kände av huvudets rörelser och i realtid korrigerade överföringsfunktionen i filtret vederbörligen, och så förstås en butt-kicker som monteras vid lyssningsfåtöljen, som ger musiken dess rätta fysiska dimension. Då har man överkommit de stora problemen med hörlurslyssning. Att lurarna känns på skallen tycker jag nog att man kan leva med Sony och vissa andra agenter som forskar inom virtual reality både inom militära sektorn och inom nöjessektorn har faktiskt sysslat med gyroskop-tekniken jag nämner. Det stora problemet är att individualisera HRTF tillräckligt, men egentligen krävs det bara en mätning en gång för alla med mikrofoner i öronen och en MLS återgiven av ett känt system i olika positioner. Ta en titt på sådana mätningar på http://sound.media.mit.edu/KEMAR.html (bara på ett Kemar-huvud, tyvärr, men det finns banker med data för hudratals levande människor att hitta på annan plats.

Du skriver:

quote:

---

Det är verkligheten jag försökt efterlikna. Att utgå ifrån högtalarlyssning vore mig oändligt främmande. Enda orsaken att alls relatera något till högtalarlyssning är att en inspelning som är gjord för högtalarlyssning antagligen avsetts ha en ljudbild som ryms inom ett 60 grader brett fönster. För att inspelningen skall kunna optimeras för hörlurslyssning bör man respektera de geometrier som musiker, inspelningstekniker och producenter velat fånga. Därför bör stereobilden kunna uppfattas med samma bredd i hörlurar (60 grader), vilket dikterar vilken delay det skall vara mellan kanalerna vid låga frekvenser i crossfeedingen. Det relaterar inte till högtalrna, utan till verkligheten. Crossfeedingen ger från en X/Y- eller multimonoinspelning samma amplitud eller tidskillnad som verkligheten (beroende på frekvens. Du har missförstått att dimensioneringen skulle vara ett försök att "härma högtalare".

---

Nåväl. Det var inte ditt crossfeed-filter jag talade om, utan om crossfeed i största allmänhet. Jag skrev heller inte så utförligt, vilket var avsiktligt, så det framgick inte att jag talade om inspelningar som på ett tillfredsställande sätt låter alla ljudkällor kodas för med ILD och/eller ITD i båda kanalerna. Jag använde ditt filter bara som en illustration för att den som inte var insatt i crossfeed skulle veta vilken del av Nagrefs förstärkare som var själva crossfeed-delen. Jag är ledsen om jag fick det att låta som om ditt filter gjorde sig skyldigt till att introducera kamfiltrering vid höga frekvenser - och jag får nog erkänna att jag inte höll tungan rätt i mun då jag sade att crossfeed-filter försöker efterlikna högtalarlyssning. Beskyllningen att de åstadkommer ambiguitet med fyra signaturer gäller ju bara vid inspelningar där alla ljudkällor är kodade för i båda kanalerna. I annat fall så efterliknar de ju på sätt och vis "verkligheten" psykoakustiskt, med förbehållet att verkligheten innehåller HRTF också. Jag tar alltså tillbaka allt jag sade om att efterlikna högtalarlyssning. Likheten är bara ytlig.

För att förtydliga ännu en gång: Crossfeed är en nog så viktig komponent om man med hörlurar försöker uppnå realism på ett musikmaterial som är inspelat så att det inte innehåller adekvat ILD och ITD för att uppnå det önslade resultatet på annan väg. (och med enkla medel, kan jag tillägga) Med visst material åstadkommer det en destruktiv ambiguitet, på annat material är "dubbleringen" nödvändig för att åstadkomma rätt antal signaturer. Kan vi vara överens om att för varje ljudkälla som skall simuleras, så skall vi motta två signaturer - en till vänster öra och en till höger? En teknik som ger fler signaturer (högtalarlyssning med stereo-triangel till material där alla ljudkällor är kodade för i båda kanalerna) och en teknik som ger färre signaturer (hörlurslyssning till material där ljudkällor inte är kodade för i båda kanalerna) är inte realistisk.

Jag avstår ifrån att gå igenom din post stycke för stycke och kommentera de fall där jag tycker att du har missuppfattat vad jag påstår och inte påstår, eftersom jag anser att det är bättre att koncentrera sig på sakfrågorna och föra en konstruktiv diskussion än att reta upp sig på småsaker. Jag skulle föreslå att vi flyttar diskussionen till hifi-sidan av forumet, och att vi diskuterar inspelningsteknik och uppspelningsteknik på ett sätt som sällan görs - nämligen med utgångspunkten att "om något är fel, så får vi se till att ändra på det" istället för utgångspunkten "det är så här inspelningar görs - vi får anpassa uppspelningsledet efter det" och den korresponderande moment-22situationen; "så här ser folks uppspelningsutrustning ut - vi får se till att fortsätta spela in som vi alltid gjort".

Vad sägs om lite binauralt med individualiserings-DSP, gyroskop, butt-shaker och kanske ett par stereoskopiska Glasstron-glasögon för bilden? Vi måste bara skriva koden först, och slipa lite på våra DSP-kretsar så att de blir snabba nog...

Och angående BUF634 inom/utanför feedback-loopen: Tackar för tipset. Denna variant finns beskriven i de "application notes" som hör till bufferten, och jag har redan tänkt att bygga så när det är dags att gå vidare från prototyp-stadiet. Jag skall vid närmare eftertanke se till att snarast ändra på schemat, så att förändringen kommer med där Jag vill påpeka att jag är absolut amatör på elektroniksidan - detta är mitt allra första bygge, så jag är mycket positivt överraskad att det låter så bra som det gör om förstärkaren, trots denna konstruktionsmiss (som inte är en direkt dundermiss, men inte optimalt heller)Det jäkligaste är att förstärkaren redan i den version som jag byggt med lokal motkoppling över AD825 låter alldeles förträffligt bra - betydligt renare än min X-CAN v2 rörförstärkare. Vilket bara säger något om hur mycket den senare färgar ljudet.

OT:
Förresten, Herr Ordförande , hur lång tid brukar det ta från det att man skickar in sitt inbetalningskort för medlemsskap till dess att man får sin MoLT? Och får man backnummer också, om man som jag betalar in i Juli?

MVH
/Morgan

*To boldly go where no-one has gone before?*

Edited by - Morgan on 2002/07/18 00:31:2

quote:

---

Nåväl. Nu till hörlurslyssningen. Det jag föreslår, och har uppmanat TacT att titta på, är att tillföra vänster kanal en HRTF-signatur som motsvarar en punkt rakt framifrån och att tillföra höger kanal en HRTF-signatur som säger detsamma, men att göra det utan att tillföra överhörning mellan kanalerna. Då simuleras en perfekt stereo-dipol.

---

Problemet med en "perfekt stereo-dipol" är att den inte alls är en perfekt, eller ens en bra högtalare - det är snarare en hörlur med alla deras fel! Värst är väl att man som lyssnare inte får flytta på sig, eller ens röra huvudet - hur verkligt är det? Det fungerar överhuvudtaget inte med hur jag använder musik. Jag vill inte behöva vara "fast monterad".

Och om man nu gör som du föreslår och inte tillför crossfeeding, men tillför "en HRTF-signatur som motsvarar en punkt rakt framifrån" - hur naturligt är det att lyssna på ett ljud som bara finns i ena kanalen (som om det kommer från en punkt mycket nära ena örat) men som försetts med en klang som motsvarar en punkt rakt framifrån? Fullständigt onaturligt.

Du missar i ditt resonemang den viktigaste ingrediensen av alla när man diskuterat riktningshörande, nämligen att hjärnan inte listar ut riktning genom att "lyssna på en klang" - den listar ut riktning genom att JÄMFÖRA KLANGER.
Du kan färga klangen hur du vill, det hjälper inte alls. Det är skillnaden mellan klangerna i olika infallsvinklar som hjälper oss att höra riktning

(Denna förmåga fungerar, fortfarande, bara om man hör på båda öronen. Jag har noterat att du inte tror på det dock . Grejjen är att klangen från vissa vinklar är snarlik den från helt andra vinklar. Om man inte med hjälp av två öron först kan avgöra den laterala riktningen klarar man därför inte att höra höjddimensionen. Fråga vem du vill som är döv på ena örat, eller testa på dem! Du kommer att ändra uppfattning)

Jag är väl bekant med Ambiophonics (=har läst tokstollens bok), men tillhör inte dom övertygade.
. Ralph Glasgal (författaren och upphovsmannen) är för övrigt själv mycket medveten om att hans sätt att spela musik INTE återger musiken i egentlig mening, men han tycker att den blir uppspelad så att man upplever den "realistisk". Han är i själva ingen tokstolle alls, men han har ett helt annat intresse än jag. Upplevelser kontra ursprungstrohet skulle jag vilja säga. Jag vill kunna välja det senare i min anläggning.
. En sak du inte alls nämner är förresten att Ralph utöver de tätt placerade fronthögtalarna (med den magnifikt förskräckliga knölväggen emellan) även vill addera ytterligare ett antal högtalare (gärna minst 6 stycken) och driva dem av en reflex/efterklangsapparat som räknar ut reflexmönstret från något konserthus man för tillfället vill befinna sig i. Att varje kommersiellt tillgänglig inspelning redan innehåller inspelade reflexer och efterklang från det konserthus där inspelningen gjorts tar han ingen hänsyn till (fast han kommenterar det med att "det faktiskt fungerar ganska bra ändå"). Detta om ambiophonics.

quote:

---

Syftet med min post är att visa på en annan möjlig väg att gå, där man inte introducerar någon crossfeed alls, utan använder sig av HRTF-signaturer för att uppnå ett resultat som till viss del approximerar resultatet vid hörlurslyssing till konsthuvudsinspelning (med förbehållet att man fortfarande kommer att ha en ambiguitet, men av annan typ)

---

Jag vill ju inte hindra någon från att utföra en massa experiment, av experiment lär man sig om man samlar in data på ett bra sätt. Men det finns en stor bristen i ditt resonemang som du kommer att inse så snart du gör de experiment du kallar "en möjlig väg att gå": Det är helt meningslöst att introducera en HRTF-signatur (klangfärgning) om man inte gör det korsvis! Signalen måste vara logisk för båda öronen! Det enda du uppnår annars är att färga klangen så den blir onaturlig.

HRTF är användbar för hjärnan av relativa orsaker. Det är alltså förändringarna mellan olika riktningar man skall fånga. Global klangändring påverkar inte ljudbilden - ljudbilden hoppar inte runt bara för att någon vrider på en tonkontroll! Eller hur? Man måste införa en logisk och med stereosignalens innehåll korrekt varierande HRTF - och det är precis detta som den crossfeed jag föreslagit gör!

Den använder S-signalen för att räkna ut infallsvinkel och sedan tillför den passande HRTF för att klangen skall stämma med verkligheten i båda öronen! Förvisso har jag valt att förenkla HRTF väldigt mycket eftersom jag velat att det skall fungerar för alla lyssnare. Tar man med alla detaljer från en persons HRTF så blir det katastrofalt dåligt för en annan. Dessutom är en inspelning (som jag antydde i förra inlägget) förlustbehäftad, vilket ger vid handen att det är både olämpligt meningslöst att försöka räkna ut noggrannare information än vad som finns tillgänglig.

Du skriver också:

quote:

---

Nåväl. Ljudet från saxofonisten rakt framför dig kommer att ha identisk "löptid" till båda dina öron, och "filtreras" lika av dina ytteröron - något som din hjärna tolkar som att ljudet kommer rakt framifrån. Man talar här om Huvudrelaterad överföringsfunktion = HRTF, som består av komponenterna Interaural Tidsdifferens = ITD och Interaural Nivåskillnad = ILD.

Om saxofonisten flyttar sig till en position 30 grader till vänster, så kommer dina öron att motta "HRTF-signaturer" som skiljer sig mer från varandra. Det kommer att vara löptidsfördröjt till höger öra. Det kommer att stråla rakt in i ditt vänstra öra, med mindre reflektioner från ytterörat *eg är "annorlunda reflektioner" en bättre beskrivning här...*, och det kommer att få böja mer kring huvudet för att nå ditt högra öra, varvid det kommer att "filtreras" på ungefär samma sätt som ljudet som fick böja kring din hand i experimentet tidigare. Denna ITD och ILD - differens i löptid och frekvenspåverkan - kommer att tolkas av din hjärna som att saxofonisten flyttat sig till vänster.

Så långt allt självklart.

Nu till stereofonisk återgivning med en klassisk stereotriangel med en lyssningsvinkel på 60 grader. Vi vill försöka "simulera" en mittplacerad saxofonist. Vi spelar då in en saxofonist som får sitta rakt framför en stereomikrofon, och så spelar vi upp ljudet i våra högtalare.

Ljudet är då lika starkt i vänster och höger kanal. Det finns ingen tidsskillnad mellan dem. Ljudet från vänster högtalare når vänster öra, och ljudet från höger högtalare når höger öra - det sker samtidigt och lika starkt. Det föreligger alltså ingen ITD eller ILD ingen tidsdifferens och ingen nivådifferens. Perfekt? Nja, ljudet från högtalarna strålar ju mer rakt in i hörselgången på vardera sidan huvudet, varvid dess omedelbara frekvenssignatur inte exakt låter som en mittplacerad saxofon - en mittplacerad saxofon skall ju "filtreras" lite kring ansiktet och påverkas annorlunda av ytterörat. Så helt som en mittplacerad saxofon kan det ju inte låta.

---

Detta är som jag nämnt tidigare allmänt känt, men man skall inte stirra sig blind på vad ett mätinstrument (som lyssnar med mätmikrofon) ser.
. Det finns konsekvenser klangligt för all fantomprojektion, stereofoni är inte felfritt, men allt måste relateras till hur hörseln fungerar.
. Den där "perfekta stereo-dipolen" ger exempelvis mångafldigt större fel än vanliga högtalare - även om man bortser ifrån den uppenbara nackdelen att man inte får röra sig när man lyssnar...

Låt mig först klargöra att hörselns integrationstid för att särskilja multipla anländande transienter är oerhört mycket längre än tidsskillanden mellan VV och VH vid högtalarlyssning. Därför man man bortser ifrån "dubbeltransienthörande och koncenterar sig enbart på klangeffekterna av det. Sinalerna VV och VH blir inte alls som en mätmikrofon säger att de blir - de blir långt ifrån identiska eftersom den ena tvingas ta sig "runt huvudet". Kamfiltereffekten blir därför bara en bråkdel av den som uppstår i ett (felaktigt) TD-crossfeed-filter till hörlurar. Fast att ett sådant är kasst var vi visst redan överens om .

Precis som du antyder finns det hörbara effekter klangligt i ljudbildens mitt - fantomprojektionerna har en svagt färgad klang (dock väsentligt mindre än skillnaden mellan olika välrenommerade högtalare).
. Eftersom hörseln som jag redan nämnt dock använde HRTF differentiellt och med utgångspunkt från den lätt hörbara laterala (sidledes) riktningen, har hjärnan en tendens att "tolka" fantomprojektionens klang såsom ett tecken på att ljuden i mitten kommer lite högre uppifrån än den gör i ljudbildens ytterområden. Effekten kallas idag allmänt för regnbågseffekten.
. Det var faktiskt jag som hade glädjen att kartlägga orsakerna till den, och äran att namnge den, för över 20 år sedan.

Det finns flera effektiva sätt att mildra effekten av regnbågseffekten. Vissa ligger i inspelningsled (där man har särskilda möjligheteer eftersom man inte ännu förlorat någon information) men de viktigaste ligger i avspelningsled. Det handlar om trenne metoder.

1. Åtgärd som kan utföras av varje hifilyssnare:
. Använd inte +/-30 graders högtalarplacering, utan leta istället upp den för hörseln mycket optimalare placeringen +/-23 grader som ger ett minimum i IACC (Inter Aural Cross Corelation) och därför faktiskt en bredare och mera högupplöst ljudbild!
. Exakt vilka vinklar som är optimala råder lite diskussion om. Ken Cantor (fd NHT) anger +/- 21 grader, och jag har sett flera som anser att +/- 24 grader är en bra vinkel, och någon har sagt +/-22 grader, men storleksordningen är samma. Skillnaderna beror antagligen på vilka lyssnares öron som varje forskare har gjort sina mätningar på. Själv har jag idag mätt på ungefär 500 personer och vidhåller +/-23 grader.
. En bieffekt av denna tätare än +/- 30 graders högtalarplacering är att regnbågseffekten minskar dramatiskt. Fantomklangen är mycket likare den från ljudbildens ytterkanter.
. En intressant "geometri-hörsel-estetisk sociologisk effekt" är att folk har en tendens att placera sina högtalare i +/- 23 graders vinkel när de skall placera dem i +/- 30 grader utan hjälp av mätinstrument. Jag har även mätt på ett hundratal inspelningsstudior och till min stora förvåning visade det sig att 23 graders vinkel är klart vanligast, trots att dom som sitter och jobbar i system är övertygade om att de har högtalarna placerade i +/- 30 grader! (Den som vill placera sina högtalare i +/- 23 grader så gör så här: Tänk dig ett T där "taket" är linjen mellan diskanthögtalarna och botten på "stolpen" är där du sitter och lyssnar. Stolpen skall då vara 1,18 ggr längre än taket)
. Glöm inte bort att lägga lika stor vikt vid finjustering som när du först ställde upp högtalaren, annars kan lätt en justering av detta slag uppfattas som försämrande. Finn en placering där båda högtalarna som enskildheter klingar bra i rummet, det är minst lika viktigt som vinkeln mellan dem.

2. Åtgärd en högtalarkonstruktör kan vidtaga: Som högtalarkonstruktör kan man se till så att högtalarens tonkurva, instrålande i lyssnarens öron i 23 gradersvinkel, så väl som möjligt blir en god representation av hela ljudbilden klang (fantomprojektionerna inbegripna). Det betyder att högtalarens tonkurva faktiskt inte skall vara helt rak för att klinga neutralt stereofoniskt! Dock är avvikelserna så små att de flesta kommersiellt tillgängliga högtalarna är flera gånger sämre "av misstag".
. Min uppfattning är att en ur stereofonisk synvinkel sedd korrekt dimensionerad högtalare fortfarande har en tonkurvan inom +/- 1 dB avlyssnad rakt framifrån. Inom dessa ganska snäva 2 dB t-t ryms alltså de lämpliga korrektionerna. En konstruktion som inte med lätthet faller inom dylika precisionsmål är alltså helt meningslös att förse med "ljudbildklangkorrektioner".
. Jag skall också tillägga att det finns några engelska konstruktörer som hävdar att korrektionerna skall vara mycket större (hela 6 dB t-t!), men de rön de baserar sina uppfattningar på har jag inte lyckats experimentellt fastställa. Tvärtom. De måste ha kartlagt HRTF på alltför få eller originella lyssnare.

(Parentes: Det är mycket viktigt att ha ett tillräckligt urval öron att mäta på för att få vettiga data. Skulle jag ha baserat mina data på de mest avvikande lyssnarna (Josef Svalander och Anders Edenholm har rekordet hittills) jag mätt HRTF på, skulle jag ha sagt att konsthuvudinspelningat och hörlurslyssning överhuvudtaget inte kan fungera. För högtalarlyssning spelar dock självklart variationer mellan individuella HRTF mindre roll, eftersom man använder sitt eget huvud och sina ytteröron då, precis som när man lyssnar på levade musik.)

3. Åtgärd en inspelningstekniker kan vidtaga: Den insatte inspelningsteknikern kan genom nogsam monitorlyssning, och/eller användande av tidigare erfarenheter, åstadkomma en inspelning där ljudbildens mitt får en subjektivt uppfattad mindre regnbågseffekt. I många fall får man automatiskt sådana kvaliteter när man använder X/Y-teknik, eftersom mikrofonmembrankapslarnas storlek har en tendens att verka således.
. Även med tidsskillnadsteknik (A-B-teknik = två rundtagande mikrofoner placerade några dm från varandra) kan sådana korrektioner läggas in avsiktligt genom lämpliga utvridningar av mikrofonerna (som ju fortfarande har viss riktverkan vid lite högre frekvenser).
. En intressant sak är förresten att just A-B-upptagningar får försvinnande små hörbara kamfiltereffekter eftersom varje anländande ljud (och dess inspelade reklektioner i inspelningsrummet) har sina egna tidsskillnader mellan kanalerna, varvid klangena (som i hörseln har en integrationstid om över 20 ms) blir både neutrala och oberoende av riktning i ljudbilden.

Vh, Ing. Öhman

PS. Kort sammafattning: Huvudprobelemet med hörlurslyssning är att man inte använder sina egna örons och sitt huvuds HRTF. Eftersom olika lyssnare är olika måste därför varje person göra sina egna inspelningar, men ett eget konsthuvud. Dessutom blir det ändå inte bra eftersom ljudbilden rör sig med huvudet.
. Billigt är det dock om man jämför med en kvalificerad högtalarinstallation med rumsakustisk behandling inräknad.

quote:

---

Uj uj uj...Är detta så kort och koncist ni kan skriva?

---

Jepp!

Vh, Ing. Öhma

quote:

---

Uj uj uj...Är detta så kort och koncist ni kan skriva?



Vi vill i all välmening påminna om att forumet i första hand är tänkt för hifientusiaster som vill byta erfarenheter med varandra. Inlägg av uppsatsliknande teoretisk karaktär inom angränsande ämnen - framförallt teknik, matematik och fysik - kommer att kortas eller modereras bort oavsett om innehållet är korrekt eller inte. DIY-forumet kan undantas då det ibland avhandlas ingående beskrivningar i ämnet där. I de fall en genomgång är av betydelse för att förklara något för forumdeltagarna så skall detta hållas kort, översiktligt samt på så sätt att även vi moderatorer förstår vad som skrivs


Vänligen
// Pär Engelholm
// epkpeng@hififorum.nu

---

quote:

---

Uj uj uj...Är detta så kort och koncist ni kan skriva?

[blue]
Vi vill i all välmening påminna om att forumet i första hand är tänkt för hifientusiaster som vill byta erfarenheter med varandra. Inlägg av uppsatsliknande teoretisk karaktär inom angränsande ämnen - framförallt teknik, matematik och fysik - kommer att kortas eller modereras bort oavsett om innehållet är korrekt eller inte.

---

OK, Jag kommer inte att bemöta Ingvars kommentarer annat än i korthet, och föreslår att diskussionen därefter sköts via mail Detta är ju ändå rejält offtopic i denna tråd, som ju skall handla om min HA-1 hörlursförstärkare...

IÖ skriver:

quote:

---

Problemet med en "perfekt stereo-dipol" är att den inte alls är en perfekt, eller ens en bra högtalare - det är snarare en hörlur med alla deras fel! Värst är väl att man som lyssnare inte får flytta på sig, eller ens röra huvudet - hur verkligt är det? Det fungerar överhuvudtaget inte med hur jag använder musik. Jag vill inte behöva vara "fast monterad".

Och om man nu gör som du föreslår och inte tillför crossfeeding, men tillför "en HRTF-signatur som motsvarar en punkt rakt framifrån" - hur naturligt är det att lyssna på ett ljud som bara finns i ena kanalen (som om det kommer från en punkt mycket nära ena örat) men som försetts med en klang som motsvarar en punkt rakt framifrån? Fullständigt onaturligt

---

Först och främst: Båda kanalerna tillförs HRTF-signaturen, och jag poängterade flera gånger att jag endast tycker att tekniken lämpar sig för material där signal finns i båda kanalerna, med ett mått av ILD och ITD uppfångat av mikrofonen och kodat för... Och jag föreslog att på musik där det finns rena mono-ljud i bara en kanal så skulle man implementera crossfeed och en HRTF-signatur på alla fyra signalerna som då blir, för att just förbättra funktionen av ett crossfeed-filter genom att tillföra pinna-och bröstkorgsrelaterade reflexer samt huvudskugge-effekter. Alltså är kommentaren om "fullständigt onaturligt" ett tecken på att du inte läst tillräckligt uppmärksamt. Jag skiljer på olika sorters inspelat material.

För det andra har man ungefär samma mått av sidledes rörelsefrihet med stereo-dipol som med stereo-triangeln, innan ljudet "kantrar". Jag har experimenterat flitigt, och upplever att man kan röra sig ungefär som då man sitter i en stol i konserthuset. Sedan är det ju inte alls kompatibelt med vanliga vardagsrum ;)

Övriga kommentaren om Ambiophonics, som om hallfattning exempelvis, vill jag inte kommentera längre än att säga att detta har diskuterats under tråden "lyssningsexperiment", och jag är utav samma mening som du när det gäller simulering av sådant som man tycker bör finnas i inspelningen i första läget...

Du säger inte mycket om "standardiserade konsthuvuden", uppmätta individuella överföringsfunktioner, DSP-korrektion, gyroskop och butt-shakers, men jag tycker vi kan ta det i en annan tråd eller via mail, så blir det mindre off-topic här, och vår käre eppkktptennng gladare.

Hmmm epekepeng, låter som när en gevärskula ricoschetterar (stavas det så?)...


MVH
/Morgan

*To boldly go where no-one has gone before?

quote:

---

Hmmm epekepeng, låter som när en gevärskula ricoschetterar (stavas det så?)...

---

quote:

---

Tackar för visad mognad och konsten att kunna skriva kort och förstårligt. Nu är er kära epkpeng lite gladare!

Vänligen
// Pär Engelholm
// epkpeng@hififorum.nu

---