| T O P I C R E V I E W |
| perW |
Posted - 2019/05/01 : 13:19:13
Detta är berättelsen om hur jag slutligen landade i mina nuvarande högtalare.
Det började 1955, när familjens radio "exploderade" (en kondensator!) och jag, ännu inte tonåring, fick överta resterna. Av det som var kvar byggde jag min första ljudförstärkare. Eftersom radion var en allströmsmottagare (utan nättransformator), så gällde det att vända stickkontakten rätt för att inte få ström genom kroppen, och för säkerhets skull alltid arbeta med en hand i fickan.
Nästa minne är bilden nedan, tagen ca 1960. På översta hyllan syns till vänster "Mullard 10 W" förstärkare med egenlindad utgångstrafo.
På hyllan under står en resegrammofon med hembyggd arm och Philips elektrodynamiska monopickup. På byrån syns min bandspelare med däck köpt från England och elektroniken i lådan med alla rattarna.
År 1963 hade jag hamnat på Chalmers och radioklubben ETA. Där byggde vi transistoriserade stereoförstärkare. Lämpliga högtalare som inte tärde på kassan hittades i "Radio och Television - nr 7 - 1959" i form av Schmackshornen. Jag har fortfarande kvar kopian av tidningsartikeln.
Efter examen 1967 fick jag jobb på televerkets radiolab i Farsta, Stockholm. Schmackshornen blev kvar i Göteborg.
1969 fick jag egen lägenhet. Några arbetskamrater på radiolabbet byggde stereoförstärkare och satte ihop Carlssonhögtalare. Detta inspirerade mig att åter bygga ett par Schmackshorn.
En av mina arbetskamrater med fru kom hem för att jämföra det underbara ljudet från Carlssonlådorna med mina horn. Till saken hör att Carlssonlådorna kostade 300 kr i byggsats, medan materialet till mina horn kostade 30 kr: 2 Philips 8" bredbandshögtalare av enklaste slag 9 kr/st, tre Treetex porösa skivor 2,50 kr/st, trälim och vit färg.
Vi lyssnade på Carlssonlådorna och kopplade därefter över till hornen. Hans fru hoppade upp och utbrast: "WAW, precis som på bio".
Visst hade hon rätt. Horn med lågeffekt rörförstärkare var biografstandard nästan ända in på 1980-talet. Min arbetskamrat var alldeles förstörd.
Nu till 1970-talet. Schmackshornen fick ge plats (slaktas) åt en växande familj.
Mitt musikbehov tillgodosågs av levande musik. Jag spelade fiol i amatörorkestrar, och med min pianospelande fru.
Någon gång, kanske 1998, skaffade min grabb en pytteliten bioförstärkare och skulle använda den för elgitarr. Den ynkliga lilla basreflexlådan gav inget njutbart ljud utan jag byggde ett Schmackshorn åt honom.
|
| 25 L A T E S T R E P L I E S (Newest First) |
| JockeEL84 |
Posted - 2019/06/23 : 23:52:29
Roligt att du samlat ihop din resa i ett så lättillgängligt format. Det finns mycket att lära av dina erfarenheter.
För ett par år sedan fick jag förmånen att besöka dig och det var första gången jag hörde ett lowtherelement som inte lät Lowther... Jag är fortfarande imponerad, har inte hört något liknande.
Klingerhorn i samma material har jag haft som bashorn och den luftigheten var svår att skiljas från men jag fick aldrig till det med mellanregister och diskant. Din lösning med bredbandselement, elektromagnet och ett relativt enkelt horn är elegant också, inte bara välljudande :)
|
| perW |
Posted - 2019/05/15 : 15:45:10
DrBoar: Se tidigare i tråden där jag byggt i 18 mm plywood och klätt invändigt med treetex. Ingen höjdare, snarast tvärt om.
/Per |
| Bubbel |
Posted - 2019/05/15 : 11:04:58
Hmm papier-maché gjorde man i skolan jag blir väldigt frestad att göra ett par trattar för att höra om det är den vägen man skall vandra.
Anders |
| nisseW |
Posted - 2019/05/15 : 10:30:22
Ett kuriosa inlägg i "tretexdebatten" det hornet jag håller i på årets Münchenmässa är byggt i papier-maché, till skillnad från de metallhorn som syns i bakgrunden.
Det är byggt ca: 1930 och är berömt för sin fina neutrala klang vilket kan intygas av undertecknad!
 |
| DrBoar |
Posted - 2019/05/10 : 10:25:54
1981 var jag på ett ställe i Uppsala som man kunde hyra högtalare mm för fester och spelningar. Jag frågade efter E-V högtalare, en av de anställda började spela på fyra stora svarta lådor och frågade: Hur stora tror du elementen är? Sedan höjde han gradvis volymen från höft till mycket högt till ren dårskap och det lät fortfarande rent och obesvärat! Det var 4 Schmackshorn med JBL 2110 och 075.
Jag har tänkt att bygga "A compact Back Loaded Horn" igen I MDF eller plywood. Kanske jag skulle bygga i mjuk board eller till och med asfaboard i stället.
Någon som byggt hybridvarianter där skalet varit MDF/Plywood med mjukar plattor för de inre bafflarna. |
| soundbrigade |
Posted - 2019/05/06 : 12:19:20
quote:
Mycket bra beskrivning av ljudskillnaderna mellan högtalare med fieldcoilelektromagneter och permanentmagneter!
Tyvärr är fieldcoil-högtalare ganska dyra. Jag känner till några. Wolf von Langa, Supravox, Fertin och Line Magnetic.
Jag nämnde i förbigående tidigare Sonido, som har tagit fram en slik högtalare. |
| sladdbarn |
Posted - 2019/05/06 : 11:34:12
Rolig läsning PerW, tack för att du delar med dig  |
| perW |
Posted - 2019/05/04 : 09:49:04
Tack för kommentarerna. Här följer lite allmänt svammel:
Jag tror alla människor har olika förhållande till musik.
När vi kommunicerar så gör vi det med ord, eller med kroppsspråk, eller med blickar, ögonkontakt, men jag tror även med ljud. Ljuden kopplar till våra innersta känslor.
Jag kan lyssna på ett musikstycke och minnas hur jag själv kände mig när jag hörde stycket vid ett tidigare tillfälle. Och med en god ljudanläggning kan jag höra hur musikern känner sig vid inspelningstillfället. Det är därför live-inspelningar är så viktiga. Omtagningar stör känslan hos musikern och inspelningen blir kanske perfekt men "död".
Dirigentens uppgift är att sprida sin känsla till musikerna så att de kan förmedla en gemensamt känsla i musiken. Det är ju inte dirigenten som hörs.
Själv har jag i min ungdom spelat i orkester med en dirigent som lyckades förmedla sin känsla till hela orkestern. Upplevelsen är fantastisk. Att höra denna känsla på inspelningar är vad jag letar efter och hittar på analoginspelad vinyl.
Ovanstående beskrivning gäller nog för all musik. Jag upplever detta i den klassiska musiken, andra upplever samma på arenakonserter, rockkonserter eller jazzkonserter. Beroende på musikstil så blir kraven olika på musikanläggningen.
För mig har Schmackshornen blivit en högtalare som lyckas förmedla det jag lyssnar efter i "min" musik. Ofta lyssnar jag vid låg volym med "skärpt" hörsel.
Annan musik behöver framföras vid hög volym där basen "fysiskt känns" i kroppen. Det ställer andra krav på högtalarna.
Att jag har fieldcoil-högtalare ser jag närmast som kuriosa. Jag har varit inne i en period där jag ville pröva allt tänkbart, men jag hade klarat mig med ett betydligt enklare högtalarelement.
"Vad behöver DU för att få ut det du önskar av musiken?" Tyvärr kan man behöva experimentera för att komma fram till sitt eget.
Fast det är ju vägen som är det intressanta.
Målet är vägen, inte målet!
|
| pix |
Posted - 2019/05/04 : 07:08:32
Tack för en spännande läsning Per.
Din resa, att ständigt återvända till den enkla Tretex-skivan, ger mig reflektioner som att det optimala för ljudupplevelsen inte nödvändigtvis ligger i det fysiskt extrema materialen. Att material som rent tekniskt kan uppfattas som enkla, väl kan vara de som är mest lämpade för sin uppgift.
Jag imponeras även att du hållit fast vid din övertygelse om dessa horns förträfflighet, trots att du byggt så mycket mer "upphausade" konstruktioner.
Jag ser fram emot mer läsning  |
| MatsB |
Posted - 2019/05/03 : 22:07:03
Mycket intressant tråd, PerW!
Jag tänkte själv bygga Schmackshorn på 1970-talet. Vanliga drivare var Philips 9710 eller JBL D208.
Har någon här jämfört Schmackshorn med Hedlund-horn?
Även intressanta synpunkter om Treetex, som byggmaterial för högtalare. Tyvärr tillverkas inte längre svensk Treetex.
spt.spci.se/pdf_article/buy/2036-Masonit_och_Treetex_produkter_som_foersvann
Det närmast liknande jag har hittat är Porös Board 12mm från Bauhaus.
https://www.bauhaus.se/poros-board-12mm#go-to-description
Gammal tråd om Treetex i hus:
http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?ARCHIVE=true&TOPIC_ID=78280
Mycket bra beskrivning av ljudskillnaderna mellan högtalare med fieldcoilelektromagneter och permanentmagneter!
Tyvärr är fieldcoil-högtalare ganska dyra. Jag känner till några. Wolf von Langa, Supravox, Fertin och Line Magnetic.
http://www.wolfvonlanga.com/
https://www.supravox.fr/en/categorie-produit/drive-units/
http://www.fertinacoustics.com/
https://www.line-magnetic.eu/en/products-line-magnetic-en
|
| soundbrigade |
Posted - 2019/05/02 : 11:46:35
Finns Klinger-boken att få tag i någonstans, även som pdf? |
| Bubbel |
Posted - 2019/05/02 : 11:10:07
Schmackshorn kommer jag ihåg (jag var 5-6 år) en släkting eller en bekant till mina föräldrar hade ett par. Dessa satte spår som var svåra att sudda bort, efter att jag fick min egen musikanläggning av delar från olika håll som skänktes av diverse bekanta. När jag sedan fick mitt första jobb och hade medel så började min bana att bygga horn och så har det nästan varit, men som du har gjort man provat annat men alltid återvänt till horn.
Men nu har en ny era inletts när jag köpte ett par Altec 604E fortfarande vet jag inte vilken väg jag skall gå stora lådor eller horn, har du några förslag?
Anders |
| Micke Y |
Posted - 2019/05/02 : 09:02:57
Jättekul att du delar med dig
Micke
|
| nisseW |
Posted - 2019/05/01 : 22:43:53
Hej perW,
Kul läsning,
Detta väcker minnen de där Schmackshornen lyssnade jag till i början på 70 talet.
Jag minns de lät mäktigt betydligt bättre än alla de Carssonlådor jag byggde.
Ett annat horn vi lyssnade på ur samma bok HH Klinger " Bygg för Hi Fi Ljud" var detta
lite större för 12 tums element
Att bygga av ett material som äter upp stomresonanser är intressant. Lådvibbrationer är ett underskattat problem, och förvisso svårlöst. Man kan tro att det bara är ett problem i basregionen men det finns även i mellanregistret och där är det ännu mer svårt att kontrollera. |
| govinda |
Posted - 2019/05/01 : 22:15:24
Tack för att du delar med dig. Trevligt att få följa med på ditt livslånga äventyr! Härliga bilder och högtalare
Blir nyfiken på vilka artister favoritskivor som har hållt din låga brinnande?
Mvh
|
| Tomas J |
Posted - 2019/05/01 : 21:12:42
Härlig läsning!
Fina bilder och en trevlig historia! |
| soundbrigade |
Posted - 2019/05/01 : 15:00:34
Undrar hur Sonidos bredbandselement (för horn) gör sig i dina horn och att notera, Sonido har tagit fram ett högtalarelement med fältspole  . |
| Circlomanen |
Posted - 2019/05/01 : 14:14:44
Jag har skummat igenom dina inlägg med störst fokus på bilderna och jag älskar din berättelse!!!
Schmackshorn ser ut att vara roliga. Lowther vet jag är roliga. Elektromagneter borde enligt min erfarenhet vara än mer roliga!!
Du har gjort min första Maj i år!
Jag skall läsa allt mer noggrant när jag är lite piggare i sinnet. Lite slö och loj idag.
Mvh Johannes |
| perW |
Posted - 2019/05/01 : 13:57:50
De slutliga Schmackshornen
Hösten 2014 bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Jag klarar mig inte utan ett par riktiga Schmackshorn, och med riktiga menar jag horn byggda av Treetex-skivor, enbart. Jag är nämligen, efter mitt experimenterande, övertygad om att för att få ett klart, rent och snabbt ljud så måste man undvika allt som kan lagra ljud i lådan, sådant som "smetar ut".
Många tänker nog på resonanser inuti lådan, luft som kommer i svängning och fortsätter svänga även när tonen tagit slut. Men min uppfattning är att ännu viktigare är att undvika hårda material i själva lådan. Knacka på en plywood-skiva. Den "ton" som hörs är inte luft som vibrerar utan knackimpulser som fortplantar sig fram och tillbaka i själva materialet. Knacka på en Treetex-skiva. Vad hör du?
Hemligheten bakom Schmackshornen är, enligt min uppfattning:
- Byggmaterialet. Man ska inte använda något annat är Treetex.
- Storleken på hornet som ger distinkt och tillräcklig bas ner till kanske 30 Hz.
- Ett enda högtalarelement för hela frekvensregistret.
- Hornets kraftiga dämpning av högtalarkonen.
Den kraftiga dämpningen gör att jag kan spela "Toccatan från Widors femte orgelkonsert" med en volym som överstiger 100 dB, och när pedalens djupa bastoner kommer in med full styrka så ser man knappt att högtalarkonen rör sig. Här finns ingen dopplerdistorsion, den frekvensändring som uppstår i diskanten när källan rör sig. Visst kan man dela upp frekvensregistret på flera högtalare, diskant, mellanregister och bas, och digital signalbehandling kan idag åstadkomma "underverk", men vet någon verkligen hur hjärnan fungerar vid tolkning av ljudintrycken? Varför finns en "närhet" vid avspelning av 78-varvare på vevgrammofon som är svår att uppnå med förstärkare?
Alltså, dags för ytterligare ett Schmacksbygge.
Bottenplattan är kryssfaner för att hålla sig plan, resten är Treetex, förborrat och spikat med 35 mm skivspik som dras ur när limmet torkat.
Här hänger högtalaren på plats. Elektromagneten väger 11 kg som helt bärs upp av tre skruvar i högtalarramen. Bakom högtalaren ska finnas en träkon som fyller ut så att hornvidgningen blir lagom. Konen utformade jag så att den även ger stöd för elektromagneten.
Här är hornen hopmonterade och tapetserade med glasfiberväv klara för målning.
Det enda som återstod är konstantströmaggregaten som driver elektromagneterna. Här kan strömmen justeras individuellt för varje högtalarelement, upp till 3 Ampere, i bilden inställd på 2,5 A som ger hygglig mättning av kärnan.
|
| perW |
Posted - 2019/05/01 : 13:51:37
Basreflexlåda
Sommaren 2011 fick jag för mig att även pröva basreflexlåda, byggd för att minimera interna reflexer.
Här är fronten till en basreflexlåda med "hornöppning".
Interna labyrinter för att få reflexerna att ta ut varandra.
Här är basreflexlådan klar inför monteringen av fieldcoilelementet
Obehaglig färgning av ljudet gjorde att jag tog bort "fronthornet".
Själv tycker jag att lådan blev hyggligt snygg.
Men ljudet blev inget för mig, Schmacks-skadad som jag är.
|
| perW |
Posted - 2019/05/01 : 13:46:28
Lowther med fieldcoil
Våren 2010 fick jag möjlighet att av Wolf von Langa köpa prototyperna till hans fieldcoilelektromagneter för Lowther. Samtidigt köpte jag ytterligare drivenheter från Lowther. Jag stod med en uppsättning DX2, en uppsättning PM5A och mina ursprungliga EX2 som jag byggde om till fieldcoilmatning.
För att snabbt kunna lyssna på skillnader modifierade jag lådorna så att elementen satt i separata moduler.
Här monteras fieldcoilelementet i sin modul
Kvartsvågslådan med sina tre elementmoduler ...
... och Schmackshornet med sina elementmoduler.
Hördes någon skillnad? Visst. På den här nivån är skillnaderna små men fullt märkbara.
Sitt på operan och avnjut en live-föreställning. Vad är största skillnaden mot att sitta hemma och lyssna på en inspelning? Mikropauserna i musiken! De ytterst korta avbrotten mellan vissa toner. Där är det knäpptyst.
När jag satt hemma och lyssnade på fieldcoilelementen, då upplevde jag samma tystnad i mikropauserna. Tystnaden startar med en gång. Med permanentmagnetelementen var inte mikropauserna lika distinkta. När man blundade så hördes att detta var "högtalarljud".
Upplevelsen är som om motorn i fieldcoilelementen sitter bergfast stabiliserad, medan permanentmagneterna liksom gungar.
Permanentmagneten skapar magnetfält i "magnetkretsen". Men ström genom talspolen skapar också magnetfält i magnetkretsen. Summamagnetfältet, det som utgör "motorn" i högtalaren, kommer därför att variera, och på grund av hysteres ligger det inte i takt med "musiken" utan släpar efter.
Fieldcoilspolen matas med så hög ström att den magnetiska kretsen "mättas". Ström genom talspolen ger visserligen "magnetisering", men den magnetiska kretsen är redan mättad. Därför påverkas inte magnetfältet (motorn) trots att magnetiseringen ändras.
För mig blir det speciellt tydligt vid fiolmusik med mikrofonen så nära solisten att man hör "skrapet" från stråken mot strängen.
|
| perW |
Posted - 2019/05/01 : 13:42:36
Helt kompromisslösa Schmackshorn
Nästa steg, sommaren 2008, satsade jag på två helt kompromisslösa Schmackshorn. Jag använde 19 mm plywood, och klädde alla interna ytor med mjuk Treetex-skiva.
Nu blev Schmackshornen inte bara stora utan dessutom jättetunga.
Här syns tjockleken. Den ena högtalaren behövde vara flyttbar. Därför stod den på hjul.
Så! Nu var jag tillbaka till Schmackshornen. Var jag nöjd? Var det bättre med stadiga horn? Inte vad jag kunde uppleva. Snarare tvärt om.
De lätta Treetex-hornen var i alla fall enkla att hantera. Därför nöjde jag mig med ett horn och stympade det andra till en kvartsvågslåda.
Här har sågen gjort sitt.
En titt inuti.
|
| perW |
Posted - 2019/05/01 : 13:39:28
Öppna bafflar
Lowther-element används även i öppna bafflar. Kanske det vore något?
Våren 2008 skaffade jag fyra 12" basar och byggde ihop ett par stadiga bafflar.
Snygga, men inget att lyssna på för en som är Schmacks-skadad.
|
| perW |
Posted - 2019/05/01 : 13:37:41
Ariel
Våren 2007. Dags att pröva något nytt.
På nätet hittade jag Lynn Olson och hans Ariel-högtalare, lämplig tillsammans med rörförstärkare.
Här är en bild på Ariel innan lådan limmas ihop.
Och ytterligare en bild.
Jag följde beskrivningen till punkt och pricka, med original drivelement och delningsfilter, med högklassiga komponenter. Men när jag lyssnade var detta för mig en "vanlig" högtalare. Jag längtade tillbaka till Schmacks-ljudet.
Även om Lynn Olsons Ariel-högtalare var en kort parentes så blev jag inspirerad av hans Karna-förstärkare, en grundidé som jag byggt vidare på såväl i RIAA-steget som i slutsteget. Mer om detta i annan tråd.
|
| perW |
Posted - 2019/05/01 : 13:34:50
Medallion II
Sommaren 2006 köpte jag ritningarna till Medallion II från amerikanska Lowther. De lovordades i flera tidskrifter.
Här är uppsågat från brädgården. Jag håller mig till de mjuka Treetex-skivorna som gav ett utmärkt resultat i de ursprungliga Schmackshornen.
Hål för högtalaren.
Förstärkningen för högtalarfästena och bottenplattan är 19 mm spånplatta.
När jag limmar Treetex-skiva mot annan Treetex-skiva så förborrar jag med 2 mm borr och trycker in en 35 mm spik för porösa skivor, eller använder hammare. När limmet torkat drar jag ut spikarna igen. De har ingen funktion att fylla.
Däremot får spikarna in i bottenplattan, spånplattan, sitta kvar.
Sneda kanter fixas lätt med en rasp.
De snedfilade bitarna limmas på plats.
Här fattas bara vänster sidovägg.
Treetex-skivorna användes förr som väggbeklädnad. Hur gör man med väggarna? Jo, man limmar på glasfiberväv som förstärkning. På samma sätt gör jag. Innan målningen kläs hela lådan med glasfiberväv.
Målat och klart. Hålet i treetex-skivan är avpassat till Lowtherhögtalarens ytterkant vilket ger en automatisk försänkning av högtalarelementet.
Bafflarna är av spånskiva. Genom att lägga baffeln på plats och borra med 3 mm borr igenom och in i högtalarfronten så får man precisionsmärkning av hålen för baffelfästena.
Ett litet knep: När jag monterar ett Lowtherelement så sätter jag GladPack runt den lilla konen. Konen bildar en tratt och all smuts som skulle råka hamna där trillar rakt in i det extremt smala luftgapet. GladPack har räddat mig under alla år.
Nå, hur lät det? Visst, det lät bra. Ingen burkighet från basresonanser som i "normala" högtalare, men det fattades något. Tänk dig en orgel där melodin spelas i mellanregister/diskant, och så adderas plötsligt basen. Det blir fylligt. En riktig bas behöver inte vara dunderstark, men den måste finnas.
|
All Forums
Mina högtalare! Varför?
