| T O P I C R E V I E W |
| Björn-Ola |
Posted - 2021/07/15 : 17:23:21
Här är tråden där vi berättar om konserter som gjorde extra intryck på oss.
Berätta gärna om varför det var speciellt. |
| 25 L A T E S T R E P L I E S (Newest First) |
| Björn-Ola |
Posted - 2021/08/15 : 13:43:18
Deep Purple på Scandinavium runt -87.
Jag vare ett stort fan på 70-talet men Gillan och Glover hade lämnat gruppen när jag började lyssna på dem. Aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig att de en dag var tillbaka på scenen och jag skulle få chansen att se dem.
Vid ett tillfälle när Blackmore spelade ett solo fick han syn på en i publiken med en kamera riktad mot honom.
Genast tog han gitarren och drämde den i huvudet på killen.
Nej, nu ljuger jag, det gjorde han inte alls. Han sträckte fram handen och bad att få låna kameran. Sedan satte han sig ned på knä och tog några bilder av killen och hans kompisar, varefter han räckte tillbaka kameran och fortsatte att spela solot som inget hade hänt. Han var på strålande humör den kvällen och när konserten var slut gick han längst scenkanten och tackade publiken längst fram genom att ta dem i hand. Trevlig kille, Blackmore. |
| Björn-Ola |
Posted - 2021/08/15 : 13:21:39
Peter Gabriels konserter i början av hans solokarriär.
-78-79 någonting såg jag honom första gången på Scandinavium.
Vid ett tillfälle började han sjunga men syntes inte på scen. Några strålkastare vändes upp mot läktaren ovanför där jag satt och när jag vände mig om såg jag Peter, sittande i knät på en tjej några rader ovan mig , sjungandes med en trådlös mikrofon. Första gången jag såg en sådan. Tror också att det var första gången jag såg stage diving. Han ställde sig på kanten av scenen med ryggen mot publiken och lät sig falla baklänges där han togs emot av publikens uppsträckta händer. Han hade säkert några roades placerade där för att säkra upp. Sedan bars han ut i publikhavet liggandes på rygg på publikens uppsträckta händer. Detta kan ha hänt på den andra konserten jag var på några år senare. På den konserten satt jag längs fram på första raden. Peter gjorde entré från publiken och gick då mellan första raden och scenen. Jag stod och gapade med stora ögon när han passerade förbi mig. Så sträckte jag ut handen och klappade honom på axeln! Med denna min vänstra hand! Som jag aldrig tvättat sedan dess.
|
| AlfaGTV |
Posted - 2021/07/25 : 21:52:35
quote:
Den musikaliskt bästa komserten jag varit på var Yes o deras 90125 turne som började i Stockholm. De hyrde hovet en vecka o repade med den konsert jag var på som avslutning. Kände mig så där totalt uppfylld av musiken ett bra tag efteråt. Mäktigt, tight skickligt som man kan vänta sig av bra musiker.
Såg också 90125 turnén, visst var det väl på Globen? Suverän show, fantastisk ljud och musikaliskt toppklass.
Toppat endast av Pink Floyd -87 på Momentary Lapse of Reason-turnén... Den visuella förstärkningen var magnifik! |
| Dato |
Posted - 2021/07/25 : 18:58:44
Nirvana , Roskilde 1992. Ingen vidare konsert i sig, vad jag minns. De passade inte på stora scenen. Men som sagt Nirvana därav minnsvärd.
Little Charlie & the Nightcats på Buddy Guy's Legends i Chicago. Riktigt underhållande grupp att kolla på live. R.I.P Charles Baty . Vilken gitarrist han var. Väldigt bra konsert. Vilket drag. Vilka underhållare de var. Sen publiken och att där hänga i baren och tjöta blues med infödingarna. Spännande och kul historier . Det om bluesgubbar och platser/händelser relaterade till blues i Chicago.
https://buddyguy.com/index.cfm
https://youtu.be/8EgbPZSNE_M
|
| Micke Y |
Posted - 2021/07/25 : 14:13:30
Den musikaliskt bästa komserten jag varit på var Yes o deras 90125 turne som började i Stockholm. De hyrde hovet en vecka o repade med den konsert jag var på som avslutning. Kände mig så där totalt uppfylld av musiken ett bra tag efteråt. Mäktigt, tight skickligt som man kan vänta sig av bra musiker.
Micke |
| Björn-Ola |
Posted - 2021/07/18 : 17:38:46
Jag fick chansen att se Queen på Scandinavium i början av 80-talet.
Konserten påminde mycket om det de gjorde på Live Killers.
Freddie var i högform.
Jag gick dit med en kompis.
Jag hade åtagit mig att köpa biljetterna så jag tog mig till Scandinavium, gick fram till biljettluckan och beställde två biljetter till konserten.
När jag sedan lämnade över biljetten till min kompis då vi senare träffades så tittade han på biljetten och sa
-Jag trodde vi skulle se Queen.
-Javisst sa jag och tittade sedan klentroget på min biljett.
Där stod Meat Loaf.
Fan, när jag sa att jag skulle ha biljetter till konserten så borde det ha varit självklart att jag menade Queen konserten, det borde väl vem som helst ha begripit.
Bara att ta sig tillbaka till Scandinavium och försöka byta ut biljetterna. Jag måste ha lyckats eftersom jag minns Queenkonserten väl. |
| Björn-Ola |
Posted - 2021/07/18 : 17:25:37
77-78 spelade Rainbow på Scandinavium. Vis av erfarenheten från Thin Lizzy konserten gick jag ensam denna gången.
Jag hittade min stol och satte mig och tittade på personen till höger om mig som tittade tillbaka. Ingen av oss trodde våra ögon. Det var min barndomskompis från Jönköping och efter honom satt alla i det kompisgänget jag tillhörde när vi bodde i Jönköping. Hur stor är chansen att något sådant kan inträffa, dels att bestämde oss för att gå på samma konsert och dels att vi hamnade på stolarna bredvid varandra. Ofattbart!
Kul att återses och vi fick tid att prata. 19.30 brukade det stå på biljetterna men det brukade dröja innan spelningarna drog igång. Det hörde liksom till.
Rainbow var väldigt sena. Runt tio frågade jag en vakt när bandet tänkte börja spela.
-Vet inte, de sitter just nu och dricker Whiskey.
Jag tror de drog igång närmare elva. I princip samma nummer som på Rainbow Live, fast med Bob Daisley och David Stone i stället för de som spelade på den skivan.
En bra konsert vill jag minnas, ingen var full på scenen. Dio introducerade låten Long live Rock#8217;n#8217;roll Roll, första gången jag hörde den.
Han var också stolt när han berättade om den stora regnbågen över scenen som måste innehållit tusentals lampor och där de kunde få olika mönster att röra sig över regnbågen. Häftigt.
Cosy Powell gjorde ett häftigt trumsolo där han med trumsettet lyftes upp och flyttades fram mot publiken. Trumsolot var ovanligt då han trummade till Tjajkovskijs 1812 Overture.
Vid sista trumslaget exploderade en ljusbomb som gjorde mig blind under minst en halvtimme. Tror jag. Det var verkligen en chock.
I recensionen i GP dagen efter skrev man att
-Så får man bara inte göra. Det var fler som uppenbart blev temporärt blinda.
Ett utslag av Blackmores humor, antar jag. |
| jari |
Posted - 2021/07/18 : 12:38:37
Jag var och såg Tina Turner i Skandinavium på 90-talet.
Intill mig satt en medelålders dam som följde konserten delvis genom en medhavd kikare.
Orsaken var nog att en av musikerna spelade med bar inoljad överkropp och leopardmönstrade byxor.
Ljudmässigt har jag aldrig upplevt en sådan bas,det var fysiskt rent obehagligt där jag satt. |
| martinsson |
Posted - 2021/07/18 : 05:54:48
Om Pink Floyd var den mest imponerande konsert upplevelsen, så var VNV Nation på storans klubbscen i göteborg 2011-11-11 den absolut roligaste konsert upplevelsen i mitt liv hittills.
En mindre livespelning med mycket närvaro, humor och interaktion, klockrent för en gammal 80-tals syntare och ett bevis på mostsatsen för den som tror att elektronisk musik inte funkar live.
Jag hade därtill turen att få träffa både Ronan och Mark när de stod och andades ut bakom storan efter konserten med ett härligt samtal med mkt skratt som följd, en perfekt avslutning. |
| Rolf-san |
Posted - 2021/07/17 : 22:09:36
Annars så är det Lee Riders Group.
Kalmar 1965 också gissningsvis. De var förband till Manfred Band. Precis när Michael d#180;Abo blivit sångare efter Paul Jones.
Men det var Lee Riders med Hawkey Franzen och Slim Borgudd med flera som tog hem kvällen.
Kvällen ja, underkylt regn mellan Kalmar och Oskarshamn på vägen hem. |
| Rolf-san |
Posted - 2021/07/17 : 22:02:22
Hep Stars runt sådär 1965. Världens röjarband.
Jag hörde, såg dem på typiskt Folkets Hus och Folkets Park när det begav sig.
Cadillac var höjdpunkten... |
| Micke Y |
Posted - 2021/07/17 : 17:12:32
En klasskompis tog med mig på en konsert med ett band jag aldrig hade hört talas om. Det var på Kåren i Stockholm, en ganska liten lokal. Ett engelskt band som öste på som f-n från första till sista låt. De hade en gitarrist som stod ganska still i ett hörn o gömde sig bakom ett långt spikrakt hår.
Bandet var Ufo och gitarrmannen var michael schenker 1973, bara 17-18 år gammal.
Micke |
| Bernt Jansson |
Posted - 2021/07/17 : 09:59:36
Pink Floyd skulle man ju gärna sett. Tyvärr blev det aldrig av.
Jag undrar om inte jag var på samma konsert med Thin Lizzy som Björn Ola... Med Gary Moore på Konserthuset GBG? Sent 70-tal?
Minnesvärt för mig var Santana en gång på Scandinavium, på 80-talet. På strålande spelhumör tydligen för efter två timmar när alla trodde det var slut och ljuset tänts så kom de in och fortsatte en dryg timme till.
Konserten med Springsteen 85 på Ullevi när hela arenan kom i svängning var en stor upplevelse för mig.
Jag har sett Frank Zappa live fyra gånger. Vilka musiker, fullständigt sanslöst! Jag minns speciellt ett av Franks gitarrsolon, det blev variationer på ett avsnitt av Stravinskys eldfågeln. Vid ett tillfälle var de två första raderna tagna av musikhögskolan i Göteborg.
Beethovens 9:e symfoni med Göteborgssymfonikerna var en fin upplevelse också.
|
| martinsson |
Posted - 2021/07/17 : 03:54:45
Pink Floyd, Pulse, Ullevi Göteborg 1994.
Ljudet på denna konsert förändrade mitt intresse från att vara hifi fokuserat till att istället bli proffs fokuserat, ett Turbosound Flashlight pointsource fullregister hornssystem användes vilket fortfarande är min personliga referens för konsertljud än idag.
Såpass stark var upplevelsen att jag så sent som för några år sedan skrev ett mail till Tony Andrews och redogjorde för hur det påverkade mig, vad det ledde till och tackade honom, fick ett mycket fint och personligt svar.
|
| Björn-Ola |
Posted - 2021/07/16 : 20:53:23
En konsert jag minns på Errols var med Peter Hammill.
För mig en husgud, han var mannen bakom Van Der Graaf Generator och för mig en av de största låtskrivarna på 70- och 80-talet. Bara älskar hans musik. Men VDGG är inte de mest lättlyssnade p.g a. ett väldigt rått sound. Peter Hammill var Jonny Rottens favoritsångare, det säger inte litet med tanke på att Peter tillhörde progressive rock musik scenen, vilket punken revolterade mot.
Vi stod och väntade vid den lilla scenen. Där fanns ett piano och en akustisk gitarr. Det var allt.
Så klev Peter upp på scenen. Ensam!
Någon i publiken sa
You are five minutes late!
Han skrattade och sa
Well, its too crowded, I tried here and I tried there, just could not get through.
Så satte han igång.
På skiva sjunger han.
På scen vrålar han.
Han låter som Tom Waits i kubik. Alla underbara melodier var som bortblåsta. Men han spelade piano och gitarr galant.
Efter konserten så stötte min kompis ihop med någon som han kände och som stod i garderoben. Han tittade på oss med stora ögon och frågade oss
-Var det här bra?
-Eeh, joo, det är ju Peter Hammill! |
| Björn-Ola |
Posted - 2021/07/16 : 20:38:56
Mina starkaste upplevelser kom ofta från mer intima spelningar på mindre klubbar. Vid slutet av 70-talet och början av 80-talet var det Errols och Västgöta Nation som gällde i Göteborg.
Detta skrev jag som svar på ett inlägg av Ingemar Bergman på Facebook. Han var trummis i Kaipa, ett av de få band från Sverige som jag tyckte kunde mäta sig internationellt. De blev ju sedan ett kultband utomlands efter att de lagt av.
Minns när jag såg er på Västgöta Nation -78.
De körde disco länge innan ni skulle uppträda. Jag stod där som en panelhöna och väntade.
Rätt som det var kom en tjej och bjöd upp mig.
-Nej, de ska ju uppträda snart!
Hon vände och gick och jag tittade långt efter henne och undrade, hur tänkte jag där egentligen?
Men så började ni äntligen spela.
Scengolvet var bordtennisbord lagda platt mot golvet, så höjden var inte högre än att det inte kunde ha gjort speciellt ont när Roine stage divade därifrån, vilket jag bestämt vill minnas att han gjorde. Eller snubblade han på gitarrsladden? Eller blandar jag ihop detta med Thin Lizzy när de var stupfulla på scenen? Inte lätt att veta efter alla dessa år.
I vilket fall som helst så minns jag att ni kastade arga blickar på en förstärkare. När den gav upp så stoppade ni spelningen, plockade fram skruvmejslar och började gräva i den medan du Ingemar, höll en standup comedian show för att avleda uppmärksamheten från fyrverkerierna som uppstod i gitarrförstärkargrävandet. Du fick oss att skratta. Det jag minns av allt det roliga du sade var att du höll ett föredrag om den dubbelhalsade basgitarren. En som varje progband måste ha.
-Den låter skit men ser tuff ut.
|
| Björn-Ola |
Posted - 2021/07/16 : 20:24:50
Min familj och jag hade flyttat till Göteborg 1975 och jag hade tur att komma in i ett gäng med gamla sjöscouter.
Jag hade inga färdigheter att erbjuda så jag funderade på något jag kunde föreslå som vi kunde göra. Jag hade precis varit på min första stora konsert, Genesis på Scandinavium där Phil Collins precis tagit över rollen som sångare. De hade fortfarande kvar bild exponeringen i bakgrunden sedan the Lamb lies down on Broadway turneringen, så det var häftigt.
Vi ska gå på rockkonsert!
Jag kollade tidningen och hittade en konsert med Thin Lizzy. Jag hade hört någon folkmusikinspirerad låt med dem på radio, så det var vad jag visste om dem vid det tillfället.
Så jag fick med mig alla.
Vi hamnade längst bak på sista raden.
Thin Lizzy gjorde entré.
Dååååån.
Lät som motorn från ett jetplan.
Någon musik gick inte att höra.
Det absolut sämsta ljud jag någonsin varit med om.
Det jag minns var att en stupfull roadie envisades med att komma in på scen för att rätta till någonting. För full för att stå låg han mest och sprattlade hjälplöst på golvet, något som Phil Lynott och de andra grabbarna hade väldigt roligt åt.
När jag efter två låtar tittade på mina kompisar så såg jag att raden var helt tom, ingen fanns kvar.
Efter konserten när jag kom ut på gatan så stod mina kompisar där. Jag har aldrig fått så mycket skäll i hela mitt liv.
Kul i alla fall att ha sett Thin Lizzy. |
| Björn-Ola |
Posted - 2021/07/16 : 20:02:18
Jag tror detta var 1978.
Jag var på skolresa i London och vi hade chansen att se Jesus Christ Superstar som jag älskade.
Men en kompis hade sett en annonsering av en spelning som han bara inte ville missa och som kolliderade.
Han bad mig på sina bara knän att följa med.
Missa JCS?! Aldrig i livet!
Hmm. Okej.
Vi tog en taxi till eventet och hamnade utanför en pub.
Kompisen gick in och frågade om vi hamnat rätt.
Javisst sa killen bakom baren och pekade på en dörr bakom bardisken.
Vi gick in och hamnade i ett tomt rum med pinnstolar uppstaplade i ena ändan.
Vi stod där förvirrade men folk kom in i rummet och tog en stol och ställde den på golvet och satte sig.
Vi gjorde det samma.
En kille kom in med elgitarr i ena näven och en förstärkare i andra och satte upp grejorna. Sedan kom en kille med sopransaxofon och en trummis. Jag minns inte om trummisen bar in hela trumsettet eller hur det kom på plats. Så satte de gång att lira. Det mesta helt improviserat även om gitarristen konsulterade några notblad han hade på golvet mellan låtarna.
Jag satt så nära att jag kunde sträcka ut handen och ta på honom.
Han var helt fenomenal! Jag minns att jag vände mig till min kompis och sa:
Han spelar som en saxofonist spelar på sitt instrument, inte de skalor jag var van att höra från gitarrister. Jag minns att han tittade ned på oss lite undrande eftersom vi pratade svenska.
Idag är jag glad att jag skippade JCS, jag har fått chansen att se musikalen ett antal gånger, det jag var med om var en once in a life time experience.
Gitarristen var Allan Holdsworth.
Gitarristen som alla gitarrister verkar vara överens om var den störste.
|
| Björn-Ola |
Posted - 2021/07/16 : 19:39:24
Berätta gärna om varför det var speciellt. |
| nisseW |
Posted - 2021/07/16 : 17:16:08
Stockholm 4 nov 1969
Duke Ellington storband med bla. Jonny Hodges, Cootie Williams,Rolf Ericson och Russell Procope, med Lionel Hampton som förband.
En kompis Mulle,och 4 av hans kompisar i en gammal opel från Linköping och tillbaka samma kväll. Men vilken kväll! Vi satt rakt bakom Duke 2m,
min första storbandsupplevelse, med min favorit, jag ryser fortfarande när jag tänker på Cootie Williams trumpetsolo i Black and tan fantacy!
Eller varför inte Evert och Sven-Bertil på Gröna Lund 1963.
Ung tonåring, första gången i Stockholm, första gången på Gröna lund,
första gången jag åkte berg och dalbana. Evert var fantastisk, även om det inte var min musik då. Nu efteråt förstår jag vilket underbart ögonblick det var i livet!
|
| jari |
Posted - 2021/07/16 : 14:00:46
MatsE skrev:
quote:
Rolling Stones - Stadion 2003. Licks World Tour. Ff. så bra.
Så rätt,den var också helt fantastisk,och måste då också
nämna Bruce Springsteen på Ullevi 1985. |
| MatsE |
Posted - 2021/07/16 : 13:12:23
Rolling Stones - Råsunda 1970. Min första konsert, 16 år gammal
Rolling Stones hade scenen mot ena långsidan. På den tiden var det inte en hype att se Rolling Stones. Det var c:a 10.000 i publiken.
Kommer ihåg att vi satt på läktaren över nedersta delen. När konserten
började rusade publik ut på planen. Polisen var lite nervösa så de bildade en kedja framför bandet på scenen. De hade kanske konserten i Altamont i tankarna när Hells Angels mördade en i publiken. Jag och min kompis hoppade ner från vår läktare och tog oss ut på gräsplan.
Rolling Stones - Stadion 2003. Licks World Tour. Ff. så bra.
Hett som fan den dan. Jag åkte från Uppsala i bara shorts och t-shirt.
Höll mig i skuggan och hoppade på bussen från Uppsala precis när den skulle gå. Såg fram emot en sval buss med luftkonditioneringen på. Nu sket det sig och bussen blev stående länge och varmt som satan. Nyduschad glöm det! Kom i alla fall fram till T-banestationen som jag skulle av. Jag hade ingen biljett men det skulle lösa sig hoppades jag. I t-banan gick en kille och ropade att han hade biljetter till Stones. Biljetten gick till Planen I och kostade 670 kronor. Jag fick den för 1000 kronor. Bättre biljett gick inte att få tag på. Kul att se Stones på nära håll. Kommer ihåg när man gick lycklig i den ljumma kvällen Sturegatan mot centrum och bussen hem.
John Fogerty - Stockholm 1997, kanonspelning. Såg Fogerty även 2005.
Det jag kommer ihåg mest är alla byten av gitarrer han gjorde. Killen som servade honom hade en svettig kväll. Han spelade givetvis Centerfield med gitarren som ser ut som ett baseballträ. Sedan hade han en hårt arbetande, suveräne Kenny Aronoff på trummor.
Buddy Guy - Stockholm 2003. Jag svor när jag satt på tåget och såg att The Fabolous Thunderbirds skulle spela samma kväll. Innan konserten började meddelade speakern att ni som har biljetter till Buddy Guy får gå på Fab. Thunderbirds också 
Jag hade inte sett Buddy Guy tidigare och förväntade mig en tuff gubbe. Han var raka motsatsen men inte på ett dåligt sätt. Kommer ihåg att han berättade om andra bluesgitarrister och gav smakprov på hur de spelade. Jimi Hendrix sa att, Himlen är när man ligger vid Buddy Guys fötter och han spelar blues.
Fabolous Thunderbirds kommer jag mest ihåg för Kim Wilsons suveräna munsspelssolo och att när jag tittade till vänster om mig så stod en liten man i publiken med sitt sällskap, Tommy Körberg. Såg F Thunderb. på Katalin några år senare och fick uppleva samma solo. Har det också på en cd, LIVE febr 16th Los Angeles CA.
Bruce Springsteen - Stockholm Stadion 2009. Tror det var andra konserten, kallt men inget regn som det var kvällen före. Inte optimalt, stå och frysa och se Bruce. Det som imponerade mig var med vilken glöd och klubbkänsla han fick till i den Irländska delen av showen. Det värmde själen om inte annat.
Patti Smith -Botaniska Trädgården 2013. Underbar konsert i varm sommarkväll och vilket ljud de fick till.
Iona Brown och Academy Of St Martin in The Fields - Uppsala Univeritets Aulan någon gång på 80-talet. Inte bara rock, Barock.
Gasolin och Ulf Lundell, tror det var kallat Lucia Rock. Gasolin var verkligen ett bra liveband. Franz Beckerlee suverän på gitarr. Såg Gasolin tre gånger. Lundell fler än så.
Marley på Grönan var en upplevelse man inte glömmer. Återigen varm sommarkväll nu i grönt, gult och rött. Luften fylld av dofterna från snabbmat och ganja.
Kan lägga till en konsert som jag helst vill glömma, Lou Reed. Inte långt efter släppet av Rock n Roll Animal, liveskivan med suveränt gitarrspel av Dick Wagner och Steve Hunter. De grabbarna var inte med och det var väl inte Lou heller. I alla fall så kom han inte ihåg texterna och var nog ganska så drogad.
|
| Perfector |
Posted - 2021/07/16 : 12:10:02
Tennishallarna Stockholm Ca: 1971
CCR på plats med Brainbox som förband och deras förband hette Wilbert Harrison.
Hade friplåtar från EMI där min bästa vän jobbade.
Jag fick Autograf från Brainbox sångare på baksidan av biljetten, men inte från någon av Creedence medlemmar, för dom drog som en avlöning efter sista numret.
I logen återfanns 4 tomma 75'or kentucky burbon Whiskeyflaskor.
Jag hade tom en kassettspelare med mig och spelade in hela konserten.
Var den finns idag vet jag inte, men länge spelades den hemma i föräldrahemmet med full flashback varje gång. |
| Håkan64 |
Posted - 2021/07/16 : 11:55:35
Whitney Houston i Globen -99 tror jag det var. Svårt att beskriva med ord hur bra det var. Inte ett öga torrt i alla fall. |
| soundbrigade |
Posted - 2021/07/16 : 09:04:49
Nautilus Pompilius under deras Titanik-turne. Avlyssnad i Oktyabrskiy i St Petersburg 1995. |
All Forums
Konserter som vi minns
