| T O P I C R E V I E W |
| soundbrigade |
Posted - 2016/11/11 : 06:49:02
Leonard Cohen har lämnat jordelivet vid 82 års ålder. Världen första rappare brukar en del lite elakt säga om honom, men i jämförelse med dagens dussinartister var han ljusår bortanför deras horisont.
En lång karriär fylld med vackra, omskakande och personliga låtar.
Minns mina syskons Cohen-plattor och hur Susanne fyllde min värld när jag var ung. Idag är han en av våra favoritartister.
https://www.youtube.com/watch?v=miDlQt90Jk0 |
| 6 L A T E S T R E P L I E S (Newest First) |
| AlfaGTV |
Posted - 2016/11/12 : 13:37:54
Instämmer med Figge om wennerhulkens inlägg! Väl skrivet och välskrivet! |
| Figge |
Posted - 2016/11/12 : 10:40:38
Väldigt fint skrivet om Leonard, han har alltid känts äkta. |
| wennerhulken |
Posted - 2016/11/11 : 18:38:14
Sitter och lyssnar på Leonard Cohens senaste och, sorgligt nog, sista album You want it darker på Spotify. Det har slagit mig tidigare och det bekräftas nu igen. Rösten, den säreget skrovliga och suggestivt intagande, både djupnar och blir mer berörande och uppfordrande ju längre tiden går. I och med det blir den också vackrare.
Jag kan inte idag minnas vilken sång det var, men jag minns att det var natt, långt fram på småtimmarna på P3 som jag första gången hörde Rösten. I efterhand förstår jag att jag blev ett hard core fan redan där och då. Vid sidan av Bruce Springsteen blev Cohen min stora musikakiska hushjälte och antagligen är det honom jag lyssnat allra mest på. Odödliga mästerverk som den kanske innerligaste kärlekshymnen musikhistorien känner: Dance me to the end of love. Som en av världens mesta covers: Halleluyah, en andlig uppgörelse med dogmatisk fanatism och samtidigt ett rop efter den nåd som ser mäniskan bortom bristerna, synderna. Som I'm your man, den mest "praktiska" sång om kärlek jag känner till. Personliga favoriter är exempelvis Slow, en protest mot tempot och tävlingsmentaliteten i det moderna samhället och den bedövande vackra A thousand kisses deep, som svepte in hela själen som i en vårvarm vind när jag hörde den första gången i vintras.
Det unika med Cohen är givetvis rösten. Mest kanske därför att den bär allt det övriga som han står för, innerligheten, den okuvliga ärligheten om mäniskans otillräcklighet, det både andliga och sinnliga djupsinnet. Cohen framstår emellanåt som något av en universell andlig vägledare, förmodligen just på grund av den där ärligheten. Han står aldrig vid sidan av och pekar finger. All mänsklig trasighet som han berör, speglar han i sig själv.
Tonspråket är också unikt. Men det förutsätter Rösten. Tillsammans skapar de stämningar som blir tunnlar för innerligheten in till djupen bakom vardagshetsen och ytligheten. Leonard Cohen är unik, ingen skapar musik som han, ingen framför den som han. Och ändå, har någon kompositör tolkats lika lyckosamt som han av andra musiker och sångare? Kanske är det där hemligheten till storheten ligger? Alla känner igen sig, kan identifiera sig med mäniskan bakom mästerverken.
Rösten har tystnat, men sångerna lever kvar. För det är vi dig evigt tacksamma, Leonard! Vila i frid! |
| Tobbe_L |
Posted - 2016/11/11 : 09:14:09
Vila i frid |
| DavidS |
Posted - 2016/11/11 : 08:37:05
:-( |
| ninja |
Posted - 2016/11/11 : 07:40:32
R.I.P.
https://www.youtube.com/watch?v=v0nmHymgM7Y
|
|
|
All Forums
Leonard Cohen leaving
