| T O P I C R E V I E W |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/22 : 19:59:20
Jag är uppfödd på 70-talets fantastiska progressiva musik, en musik som bland annat var mycket orkestral med långa låtar och massor av moogar, mellotroner, flöjter, violonceller med mera. Oftas bjöd musiken på mycket långa intron och ännu längre avslutningar. Det var låtar som är fjärran från dagens treminuters radiolåtar.
Nu har jag ingenting över för den (bedrövligt sörjiga och sketna) musik som spelas utan gräver ner mig sten... f'låt bronsålderns fina symfonier. Jag har nog favvolåtar med intron eller avslut som är tillräckligt långa för att rymma tre moderna poplåtar (räknat i tid). Och jag ville nu tillägna dessa fantastiska låtar en alldeles egen tråd.
Jag ska ge exempel på musik som som faller mig på läppen och som uppfyller kriterierna lång inledning och/eller lång avslutning. Givetvis tar ser jag emot att höra era synpunkter; vilka favvolåtar, uppfyllande kriterierna, vill ni lyfta fram.
Jag lägger upp mina låtar som flac-filar och undviker avsiktligt både Jotuben såväl som den där musiksajten vad den nu heter??
Börjar i österled. Någon gång 1988-89 gav den ryska supergruppen Machina Vremeni ut det legendariska albumet Reki i Mosti. Albumet börjar med titellåten och titellåtens suggestiva inledning som också dyker upp som den avslutande låtens avslut. För dem som är allergiska mot rysk rock kan jag nämna att det här är väl näst det enda som platsar under rubriken lång/fin början/slut som jag hittar i min ryska samling. Det blir mer av italiensk och brittisk musik.
Då kör vi:
Reki i Mosti (Floder och broar)
Uvidet reku (Att se floden)
23/3 08.03: Länkarna till musiken är borttagna medans Soundbrigade klurar ut upphovsrätts-frågan//Pac |
| 25 L A T E S T R E P L I E S (Newest First) |
| soundbrigade |
Posted - 2012/04/16 : 18:07:27
Jag ska skriva ett sista, kanske tillfälligt, inlägg och ge det allra bästa exemplet på hur det ska låta. Gruppen Renaissance har redan nämnts och jag vill lyfta fram deras absolut vackraste låt, ja kanske hela musikvärldens vackraste musikstycke, Ashes Are Burning.
För länge sedan köpte jag "gamla" Renaissance andra (?) platta Illusion enbart på omslaget och följdaktligen också deras första (obetitlad). Sedan upplöstes gruppen och Mike Dunford som spelat i kulisserna lyckades få till en helt ny sättning vars andra skiva, Ashes Are Burning, gjort ett otroligt intryck på mig. Titellåten är som sagt det vackraste och mest harmoniska man kan lyssna på. Grabbarnas eleganta spel, många av dem var ju klassiskt skolade och Annie Haslams röst är otroliga. Idag när var och varannan sångerska ska låta som en rasslig grönsaksrivare eller sjunga på utpräglad stockholmska lyser Annie med en stämma som är mjukare och lenare än barnrumpa.
Njut av det här:http://www.youtube.com/watch?v=nTI1oP762rw
Kommer kanske tillbaka. |
| soundbrigade |
Posted - 2012/04/05 : 20:04:22
Jag vet inte hur jag hittade hot, men ett ganska nutida band är Red Sand, och jag ramlade på det och blev störtkär med en gång. Om den här vackra men smärtsamma låt har en "bra början" vet jag inte, för jag vet inte var början är, men låt oss säga att låten börjar med cymbalerna och trummorna,; sedan är det "bar att kör".
Lyssna på det här - otroligt stark början och en i övrigt viktig och kanonbra låt med ett budskap:
Human Trafficking
|
| soundbrigade |
Posted - 2012/04/02 : 22:51:01
Dags för lite svensk musik!! Här är ett stycke av Veronika Maggio ....
... haha! Luras bara.
Tänk att jag lyckats hitta svensk musik att lyssna på, men ärligt, jag har nog bara 5-6 svenska skivor.
Jag gillar verkligen det här och måste ju sprida ljuset vidare:
Saturnus Ringar
Det där var inom () Älgarnas Trädgård.
Nu är vi väl inne på proggspåret (svensk), men Kebnekajse är en annan grupp man kan lyssna på. Tolkningen av Horgalåten är imponerande:
Horgalåten |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/31 : 19:28:13
Världen är bra liten ibland. Peter Sinfield, King Crimsons poet och allt-i-allo, producerade en del engelskspråkiga album åt PFM och Branduardi. PFM kompade den fantastiske italienske poeten och sångare Fabricia deAndré.
De italienska prog-grupperna har influerat många japanska grupper, och så vidare. Det finns liksom ett spår tillbaka till King Crimson. Det finns många sådana spår. men för ett ögonblick, två vackra epos av herr poet Sinfield himself:
Ett hus av hopp och drömmar
Fortfarande
Mera karmosinrött!
Ian McDonald och Peter Giles gav ut ett lite udda själbetitlat jazzigt album strax efter de lämnat King Crimson. På skivans B-sida hittar man den 23 minuter långa sviten Birdman som berättar fantasifullt historien om en man som bygger sig ett par vingar och flyger ut i världen. Finalen är så in-i-vassen mäktig. Lyssna!
Fågelmannen del 1
Fågelmannen del 2
Fågelmannen del 3 |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/30 : 21:01:50
Lite fellgood-musik. 
Jag brukar avnjuta den stora europeiska musikfestivalen just för att det är en sådan härlig fest (utom när svenskarna arrangerar den, då blir det hundskit av alltsammans ...). Ett fåtal gångar har jag hört bra musik, som när Serbien (?) sjöng om ensamma döende vargar eller när bosniska Regina viftade med flaggor häromåret. Och det mesta sexiga man någonsin kunnat uppleva är väl Rita sjungandes Shara barkhovot. Måhända räcker hennes röst inte till men det kompenseras av slitsarna i hennes klänning ... 
Nåväl, 1988 fick den irländska gruppen Hothouse Flowers stå för pausunderhållningen när ESC gick i Irland, men gruppen gjorde inte bara ett tillfälligt inhopp på den musikhappening, de har gjort många och HIMLA bra album. År 1993 och i samband med att jag brytit upp från en kort men intensivt förhållande, varit arbetslös några år och befann mig i (o)ekonomiska myrmarker, kom deras tredje skiva - Songs From The Rain - vilken, enligt mig, är deras absolut starkaste och bästa skiva. Samtidigt som det verkligen rivs i öppna sår, skänks lindring och hopp om framtiden, och jag skulle vilja påstå att det var mötet med en annorlunda konsult i personlig utveckling och denna skiva som fick mig på fötter igen.
Skivan avslutas med den (religiösa) Stand Beside Me. Så här ska en låt avslutas (och påbörjas):
Stå bredvid mig |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/29 : 19:36:00
Soft Machine har också gjort en Kings and Queens.
Jag tycker att overtyren är så oerhört maffig, dessutom är det nästan som en tvåstegsraket; först det klassiska pianointrot som sedan övergår i ett lite planlöst plinkeplong och så den skramliga början. Alla låtar från det albumet är riktigt spännande, lite ödsliga och melankoliska som om de signalerar en stor rockgrupps kommande slut.
Jag fick iväg vårt skapligt radikala gäng på gymnasiet att se Zabriskie Point när den gick på Röda Kvarn i Nybro för 175 år sedan. Det var nog bara jag som gillade filmen, resten tyckte nog den var för oradikal. Idag är det nog de som är mest oradikala ...
Filmen, som fått sin namn efter ett område i Death Valley:
Filmen slutar med en uppgörelse med kommersialismen under det att Pink Floyd spelar mäktiga Come In Nmber 51, Your Time Is Up
|
| Rolf-san |
Posted - 2012/03/28 : 22:58:55
Jag är inte rojalist, men visst sitter den fint. |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/28 : 22:13:03
Ekseption tillhörde inte mina favoriter, fast de på många sätt spelade i samma liga som Renaissance, alltså rock blandad med klassiska klanger.
Och visst måste vi väl slänga in lite Kungar och Drottningar. Renaissance hade medlemmar som var klassiskt skolade. Sångerskan i nya sättningen var väl skolad operasångerska.
Om man nu nämner Annie Haslam måste jag bara ta med den här fantastiska sviten:
Rajah Khan. |
| Rolf-san |
Posted - 2012/03/28 : 20:21:52
quote:
För att bli nostalgisk, en gång i tiden kunde man nästan köpa skivor utan att lyssna på dem utan enbart gå på omslagen. Det var så jag hamnade på Renaissance-spåret
Inte bara nästan utan ganska ofta. Man kände ju nästan på sig innehållet på utsidan.
Lite lustigt, men idag så lyssnade jag på Avishai Cohens skiva Continuo och det var något bekant över första låten Nu Nu. Jodå mycket riktigt så var det introt till Renaissancelåten Kings and Queen. Första låten på deras första LP som fullkomligen slog ner som en bomb i huvudet på mig. Fortfarande en av mina favoriter fastän det var flera år sedan jag lyssnade på den.
Du har så många referenser här så det är bara att njuta.
Har du något på det holländska bandet Exception? Vill jag minnas att de hette.
Edit: Nej, de hette Ekseption!!! |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/28 : 16:58:52
Transingarna får man lyssna lite på. Tänker lite på en av nyupptäckta (nutidare) grupper är Red Sand som spelar rena symfonier och Flamborougb Head.
För att bli nostalgisk, en gång i tiden kunde man nästan köpa skivor utan att lyssna på dem utan enbart gå på omslagen. Det var så jag hamnade på Renaissance-spåret och Illusion med massa vackra men sorgsna melodier,hamnade i min ägo.
Plockar den här fantastiska låten till eftermiddagens goda början:
Gyllene tråd |
| Björn-Ola |
Posted - 2012/03/28 : 13:37:17
Måste lägga in en länk till the Flower Kings, mitt favoritband för närvarande.
Det är samma Roine Stolt som spelar i Transatlantic förresten.
http://www.youtube.com/watch?v=K5PDmLyiraE
|
| Björn-Ola |
Posted - 2012/03/28 : 13:21:38
Länkar till mina två rekommendationer ovan:
Jethro Tull:
http://www.youtube.com/watch?v=Izgb_kxhLdA
Transatlantic:
http://www.youtube.com/watch?v=TWC2I9TNuco&feature=related
|
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/28 : 12:45:47
För massa år sedan när jag var en lite mindre skit än vad jag är idag tältade familjen på Revsudden där Nybro kommun hade ett sommarhem. I sena kvällen när solen hade gått ner och himlen lyste röd i öster spelade radions P3 upp King Crimsons Epitaph.
Det här var en av få otroligt intensiva musikupplevelser; berättar om en annan lite senare. Epitaph är ett i alla stycken vackert men sorgligt musikstycke som andas en framtid som inte ser alltför vacker ut. Men det är vackert och framför allt finalen tar många pris i skönhet; här sparas inte på mellotronerna ...
Epitaph
Epitaph live
Epitaph live med 21st Century Scizoid Band |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/27 : 21:18:46
Icke glömt bort, eller glymt så vår biologilärare på gymnasiet skulle sagt.
En kort men kraftfull början ...
Yes - Perpetual Change. Typisk musik att spela på 130dB ...
Jag sökte en låt till av Yes som i sin helhet är otrolig. Hittade den till slut.
Soluppgångens hjärta
Lite på samma plan, lyssna på denna, också, korta men imponerade öppning:
Rara fåglar - När ditt sinne flyger förbi |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/25 : 11:19:09
Innan vi pyser ut måste jag bara tipsa om något helt annat. Soft Machine tillhör de mer besynnerliga grupper man kan ha lyssnat på. Här mixas jazz och rock i härlig psykedelisk rör.På det tredje albumet som av någon okänd orsak kallats Third finns många exempel på sköna intron.Det skönaste, eller rentav oskönaste hittar man på första låten.
Spänn fast er!
Ansiktslyft |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/25 : 11:09:44
Sant, Björn-Ola. Jag gör tappra försök att hitta nyproducerad musik men det tar lite tid och lever därför, inte alldeles utsvulten, på gammalt fint material.
Nu ska det bli Malin Kossilanders Sammanblandning.
När PFM kör sin Celebration live blir det ett rejält och svulstigt slut:
Ce-le-bration!!!!
Den finalen har man plockat från det här mästerstycket (VARNING för vacker musik). Jag varnade eftersom det här stycket definitivt platsar bland de tio (om inte fem eller rentav tre) vackraste låtar ALL TIMES!
The World Became The World
Måste lägga till den här lekfulla finalen:
Alta Loma Five till Nine
|
| Björn-Ola |
Posted - 2012/03/24 : 21:38:46
Plattorna med PFM diggade jag på 70-talet och jag köpte dem faktiskt på cd för några år sedan.
Jethro Tullls "A Passion Play" har ett underbart intro. Måste höras!
Transatlantics "The Whirlwind" som kom för några år sedan är en nära 80 minuter lång svit som inleds med en tio minuter långt intro där de presenterar melodier som sedan dyker upp i sviten. Som en riktig opera-overtyr.
Den plattan tycker jag är det bästa jag hört på länge och det är kul att sådan ädel-prog fortfarande görs. Överhuvud taget görs mycket bra prog-musik idag.
Det finns ingen anledning till att bara ägna sig åt nostalgi om man gillar sådan här musik.
|
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/24 : 18:02:26
Det blev en del Banco och Branduardi förut, så varför inte köra mer italienskt. Henrique,vår portugalne korridorkompis i Linköping lät mig låna en skiva med Premiata Foprniera Marconi (riktiga namn de där grupperna har, inga en- eller tvåstaviga lättuttalade namn här inte!). Den skivan kommer jag till senare men här är ett alldeles utsökt exempel på musik med en bra början OCH ett bra slut.
King Crimsons alltiallo, Peter Sinfield, såg till att gruppen fick ett par album utgivna på engelska med början av Photos Of Ghosts. Från denna skiva kommer det här spåret, River Of Life. Det här är ett klassiskt stycke med ett typiskt intro som successivt stegrar och sedan fullkomligt exploderar. Man kan se den lilla bäcken som växer allt större för att förena sig med havet. Mäktigt är bara förnamnet. Givetfis finns en final som är nästan lika mäktig.
Livets Flod |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/23 : 19:11:39
Nu ska jag ju mena på att även nutida musik bjuder på härliga overtyrer och finaler. Jag har en delö härliga exempel på sådant från gruppen Red Sand och .....
.... helt nyproducerad (2012) har vi underbara A Scarcity of Miracles av Robert Fripp, Mel Collins, Jakko Jakszyk, Tony Levin, Gavin Harrison.
En brist på mirakler
Helt apropå - King Crimsons Starless bjuder på en mycket lång final. Det här stycket ger en verkligen ståpäls:
Stjärnlöst |
| Eref |
Posted - 2012/03/23 : 17:59:48
Härlig musik!
Både Banco del Mutuo Soccorso och Angelo Branduardi är förstås väl representerade på Spotify. Ryska Machina Vremeni hittar jag däremot typiskt inte. Kanske går att ordna... |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/23 : 17:24:25
Vi fortsätter på den italienska vägen.
Jag har inte så mycket musik som jag lärt mig att gilla i mitt diskotek. Det mesta är hastiga förälskelser. Som den här otroliga artisten - Angelo Branduardi. Branduardi har sina rötter i italienska folk- och barnkammarsånger. Det är lekfullt och väldigt vackert men aldrig slätstruket eller populariserat.
Jag hade en LP betitlad Cercando l'Oro (Sökande efter guld), nu är den försvunnen sedan länge men ersatt med en CD. Dock, från denna skiva spelade Branduardi i en TV-sänd konsert låten La Giostra och jag var helt förhäxad - så gudomligt. Lyssna på det här. 3:44 in i den 8:45 långa låten börjar finalen. Tänk att säckpipa kan vara så vackert! NJUT!!!
Karusellen |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/23 : 16:41:50
Medan vi är inne på Banco måste jag ju lyfta fram den magiska Il giardino del Mago . Inledningen är inte alltför lång och dessutom vokal (skriver man så?), men väldigt passande för temat - magikerns hemliga bakgård ...
Jag får lite Prag-vibbar här:
Trollkarlens trädgård. |
| soundbrigade |
Posted - 2012/03/23 : 12:52:34
Bern:
Jag lyssnar på musik från min CD-spelare och Spåttify blir liksom så himla redundant. Sedan gillar jag inte att lämna ut hela mitt liv till en sajt vars upphovsgubbar jag inte känner. Slutligen; hur är det med kvaliteten? Är det CD-kvalitet? Och metra slutligen - varför har de inte min sorts musik???
Bäk to tåpick!
Här blir det lite italienskt - Banco del Mutuo Soccorso kör sin La Conquista Della Posizione Eretta och visst känns hela inledningen att det är en kamp för att komma till en upprätt position:
La Conquista Della Posizione Eretta (Jotub)
Notera synten som kommer in här och där, det är fjärran från dagens "syntar" som "lyfter" dagens så kallade artister från Robyn till Lady Gaga. |
| Bernt Jansson |
Posted - 2012/03/23 : 08:56:36
Varför vill man inte vara med på Spotify? |
| Pac |
Posted - 2012/03/23 : 07:59:13
OK, ja det är ju ett av problemen med att dela influenser på det här viset. Medans du klurar ut en lösning så tar jag bort länkarna i ditt första inlägg. |
All Forums
En god början - ett gott slut
