T O P I C R E V I E W |
Björn-Ola |
Posted - 2014/09/14 : 15:49:21 En liten presentation av mitt minimuseum.
Sony TPS-L2 1979 lanserade Sony den första bärbara musikspelaren avsedd för enbart musiklyssning. Något som naturligtvis revolutionerade vårt sätt att lyssna på musik. Det var inte den första bärbara kassettbandspelaren. Sådana hade Sony tillverkat undr en tid men de var gjorda för inspelning ute på fältet. Att det kunde finnas en marknad för rena musikspelare hade ingen tänkt på förrän nu. Det man gjorde var att ta en befintlig spelare och strunta i montera dit mekanismen för inspelning och därmed göra den lite billigare. Mikrofonen och inspelningsknappen fick sitta kvar och för att inte göra dessa onödiga lade man till funktionen att med inspelningsknappen kunna växla ljudet från bandet till mikrofonen. Praktiskt om man ville prata utan att stoppa bandet. den här funktionen försvann naturligtvis i kommande modeller. När Sony genom massiv reklam lyckades övertyga folk om behovet av en bärbar musikspelare var succén ett faktum och en ny produktkategori hade skapats.
Här är mitt lilla minimuseum av bärbara kassettbandspelare:
Walkman 2 kom 1981 och var en första musikspelaren konstruerad för att vara en ren musikspelare. [left]Walkman DD var min första bärbara. Jag minns fortfarande känslan första gången när jag gick ut med spelaren och lyssnade på musik. Runt -82 tror jag. Den stora klumpiga WM-4 köpte jag för ett tag sedan i tron att den liknade TPS-L2. Så var det inte alls. Den är jämnårig med WM DD och togs fram som ett billigare alternativ, enklare att tillverka. Att krympa elektonik och mekanik kunde ju Sony redan när den TPS-L2 släpptes efter erfarenhet av tidigare bärbara kassettbandspelare. Min DD fick grus i maskineriet när jag hade med den på en sandstrand. Det var bara att bli vis av erfarenheten och när vattentäta WM-75 Sports lanserades -85 slog jag till och den använde jag tills mitten av 90-talet då jag gick över till minidisc.
Ny i samlingen: Sonys första modell i Sports serien, WM-F5 från 1984:
Tillsammans med WM-75 som jag själv köpte. Att det står FM i stället för F5 på den beror på att den har en inbyggd radiomottagare. Sonys tillhörande lur var lite speciell.
Har även med en Koss Porta Pro som var en gammal modell redan då jag köpte den i början av 90-talet. Jag vill minnas att den då kostade 650kr. Omräknat med löneindex motsvarar det idag 1500kr. Nu köpte jag en ny för 300 kr, identisk med den som jag hade då. Luren introducerades på marknaden 1984 !! Kan inte komma på något annat inom hifi som varit så långlivat. Själv använde jag den fram till en bit in på 2010-talet, d.v.s. fram tills att jag lämnade iPod världen. Så den var långlivad även för mig. Köpte en ny för att jag var nyfiken på hur den lät. Låter hyfsat, men det märks att mina krav har ökat rejält de senaste sex åren. https://youtu.be/CYzwthTRYRs
|
25 L A T E S T R E P L I E S (Newest First) |
Björn-Ola |
Posted - 2020/06/06 : 12:33:17
Nu känns min samling mer komplett. Jag har nämligen fått tag på en Philips bärbar DCC-spelare.
Själv ägde jag aldrig någon när det begav sig. Formatet floppade då Sony samtidigt lanserade minidiscen som kändes betydligt modernare. En stor missräkning för Philips. Tanken var att DCC skulle sälja på att vara ett digitalt modernt format samtidigt som den var bakåtkompatibel med kompaktkassetten, vilket man trodde var en fördel, eftersom många hade köpt på sig färdiginspelade kassetter. Det gick alltså att spela de analoga kassetterna i DCC-spelarna.
Formatet byggde på komprimering enligt MP1 Layer 1. MP1 Layer 3 blev det som senare felaktigt kom att kallas för MP3. Därför hoppade man över MP3 och gick direkt från MP2 till MP4 i benämningen av olika generationer av digital komprimeringsteknik för att inte förvirra.
DCC lanserades 1992 och lades ned 1996. Fiasko. Minidiscen som också lanserades 1992 levde till 2011 men var i praktiken dött 2005. |
Pac |
Posted - 2019/08/22 : 11:14:22 Imponerande! |
Björn-Ola |
Posted - 2019/08/21 : 22:01:38 Uppdaterat första inlägget. |
Björn-Ola |
Posted - 2018/11/17 : 18:34:08 Sony gjorde allt rätt tills MP3 tog över. De trodde uppenbarligen att de skulle kunna konkurrera ut MP3 spelarna med, först minidisc, sedan med deras egna komprimeringssystem Atrac. 2004 lanserade de nästa generationens minidisc som rymde lika mycket som en cd. Lysande, man kunde spela in i cd-kvalitet utan komprimering. Jag var sugen och frågade efter en stationär spelare. Det fanns ingen. Portabelt var det som gällde. Audiofiler? Dom skiter vi i, det är portabelt som gäller nu. Naturligtvis tvärdog minidisc för vem ville hålla på med skivor när MP3 spelare med hårddisk fanns som kunde lagra hundratals skivor? Jag backade ut, övergav minidisc som jag använt i nästan 10 år och köpte min första iPod, gen 4, 40GB. Adjöss med krånglet med skivor. Sony kontrade med sina flashminnebaserade spelare. Problemet var att de vägrade MP3. Det var Atrac som gällde. Tekniskt på goda grunder eftersom det lät bättre. Men då var ju MP3 redan etablerat. Värre var att deras mjukvara som krävdes för att konvertera till Atrac och ladda spelarna med musiken var urusel. Min syster köpte en Sony spelare till sin dotter i julklapp. Hon blev jublande glad. Jag fick hjälpa henne att ladda spelaren och efter tre timmar hade jag hittat de rätta kombinationerna av svordomar för att ladda spelaren med några låtar och då var min systerdotter gråtfärdig. Jag tror aldrig att hon använde den sedan. Inte underligt att Sony förlorade hela sin stora andel av marknaden för portabla spelare. Man förstod inte vart utvecklingen var på väg och reagerade för sent och felaktigt. Man trodde att man kunde diktera villkoren. Ungefär som Nokia senare.
|
soundbrigade |
Posted - 2018/11/17 : 17:30:45 Gillar man inte iTunes, får man innan varje session kasta i sig en näve valium.
Att det ska vara så svårt att fatta att användarna blir så griniga när man gör sina apparater så speciella att det krävs speciella sladdar, speciell mjukvara och man kör med alldeles egna filformat.
|
AlfaGTV |
Posted - 2018/11/17 : 16:32:01 quote: diverse vanliga ljudformat och jag tror det var illa ställt med möjligheten att ansluta till PC.
Hehe, ja, jag gjorde ett desperat försök runt millennieskiftet med Sony och en liten musikspelare som krävde deras ATRAC-format och dessutom en egen mjukvara för att flytta musik till spelaren... Den blev inte långlivad...
Å andra sidan klev jag glad i hågen in i Apples iTunes-värld lite senare med olika mediaspelare, där var man ju också låst till deras mjukvara för att synka över musik. Gillade man iTunes så var det ju ett mindre bekymmer förstås.
|
soundbrigade |
Posted - 2018/11/17 : 16:05:46 Kul!
Två kommentarer: 1) Jag hade en bärbar Panasonic-spelare. Idag ångrar jag att jag sålde den, men vi har en Mark-spelare efter dottern. 2) Jag såg en Youtubefilm om missar olika företag gjort med sina (teknik)lanseringar och man nämnde en del bärbara grunkor som Spony missade. Jag minns inte riktigt men det kan ha varit MiniDisken och ev något annat där missade att se till att produkten (produkterna?) kunde spela in/av diverse vanliga ljudformat och jag tror det var illa ställt med möjligheten att ansluta till PC. |
Björn-Ola |
Posted - 2018/11/17 : 12:05:18 Jag har lyckats få tag på en Sony D-50, den första bärbara cd-spelaren från 1984. Dök alltså upp bara ett år efter att cd-spelaren lanserades.
Då känns min lilla samling mer komplett.
Ett urval av apparater som banade väg för utvecklingen samt senare varianter som jämförelse:
Sony TPS-L2 Sony D-50 Sony MZ-2P So.. nej, Samsung Yepp, här tappade Sony greppet. Ipod gen 2, början på slutet för Sonys dominans, efter några ytterligare år var det bara Ipod i olika varianter.
|
Pac |
Posted - 2018/01/30 : 18:43:17 Jag har en WM-AF605 som jag håller på och skall byta rem på. Så här ser den ut:
Jag hade två andra innan det blev en med inbyggd radio. Men de vete sjutton vart de blivit av. |
GyroSE |
Posted - 2015/03/19 : 14:36:55 Jäkligt rolig tråd!
Björn-Ola; fantastisk samling du har.
Jag har själv bara en enda Sony Walkman (kassettbandspelare) i min ägo. Den är en bland de sista inkarnationerna av en "seriös" Sony Walkman bandare med lite högre ambitioner ljudmässigt, nämligen modellen WM-DD33. Detta var väl, rätta mig om jag har fel Björn-Ola, den sista och ultimata modellen som släpptes i DD- serien. Min DD33 är i mint skick med lågt antal användningstimmar, tonhuvud och kapstanrulle ser i det närmaste nya ut. Så här ser den ut:
http://www.walkmancentral.com/products/wm-dd33
Minns den som otroligt välljudande, bytte ut originallurarna som följde DD33 mot ett par av Sony's dåvarande in-ear- värstingmodeller (minns tyvärr inte vilken modell men bra lät de i alla fall) |
HLindgren |
Posted - 2015/03/16 : 16:04:33 En sån här hade jag innan det blev riktig HiFi. Ett riktigt monster på sin tid. 8st D-batterier gick det i. 2x60Watt men rätt stabil. Hade 3 par högtalare kopplade en gång, varav ett par lågohmiga horn. Men den höll :-P
|
Björn-Ola |
Posted - 2015/01/17 : 22:40:22 Hehehe.. Jag hade en precis lika dan, fast jag hade köpt till en separat högtalare. Min första anläggning. Jag vill minnas att jag spelade in från radio via mikrofonen.
|
CC |
Posted - 2015/01/16 : 11:14:23 Tungt :-) |
Bill50x |
Posted - 2015/01/15 : 19:41:25 Sony var tidigt ute med sin bärbara kassettspelare men själv var jag långt före. Redan 1971, i februari på resa till Åbo, hade jag med mig en bärbar batteridriven Philips kassettbandspelare och med ett par Sennheiser HD 414 (tror jag modellnumret var) hörlurar. Dessa hörlurar var en av de allra första med små utanpåliggande kuddar, högohmiga så de gick att koppla till vad som helst.
Den kassett som snurrade mest var en av Jimi Hendrix första skivor. Många var imponerade hur bra det faktiskt lät.
|
Björn-Ola |
Posted - 2014/09/15 : 20:16:42 Det här är väl egentligen min resa fram till min första iPod. Jag tyckte inte att det var så intressant att redovisa den. Sedan dess har det blivit ett antal Pods tills jag övergav Apple förra året. Men visst kändes det sensationellt att ha en stor del av min musiksamling i en apparat när jag köpte min första, generation 4, 40GB.
Det är spelaren i mitten. Den till vänster är generation 2, utseendemässigt identisk med den första. Generation 5 anses vara den som lät bäst och blev föremål för moddningar, i gen. 6 så satte man in en enklare DA-omvandlare vilket jag tyckte gav ett mer skarpskuret, mindre naturligt ljud. |
Björn-Ola |
Posted - 2014/09/15 : 19:36:30 Det är inte mina originalspelare alla. Spelarna från 80-talet och de tidiga MP3-spelarna har jag budat in från Tradera. Däremot är Sony MZ min. Den kostade 6500:- som ny och låg därför och såg ledsen ut på butikshyllan under några år medans den fick se nättare, vackrare och uthålligare minidiskspelare göra entré och räcka lång näsa åt den. När butiken sedan satte ned priset på den till 1500:- var skammen total, men jag förbarmade mig över den och gav den ett hem i mitt sovrum som stationär spelare i min lilla sovrumsanläggning. Nu är den kung i mitt lilla museum och verkar vara rätt nöjd med tillvaron. Faktum var att den startade mitt museum. Jag hittade den i en låda när jag röjde och stod och funderade. -Ska jag verkligen slänga den? Hmm.... |
AlfaGTV |
Posted - 2014/09/15 : 09:00:28 Otroligt Björn-Ola! Och otroligt kul att du delar med dig! Kommer ihåg första gången jag själv fick prova polarens TPS-L2 i bussen! Jag, som de flesta andra, pratade ju tokhögt med lurarna på skallen!
Men det är ju inte slut med dessa! Det ser vi som följer din tråd "Portabla musikspelare" VH /Micke |
CC |
Posted - 2014/09/15 : 08:22:49 Att du har sparat dina :-0 Varför har inte jag gjort det? :-(
Härlig nostalgitripp i alla fall, tack Björn-Ola! :-) |
ztenlund |
Posted - 2014/09/14 : 18:06:17 Jag har inte ens haft så många mobiltelefoner. |
Micke Y |
Posted - 2014/09/14 : 17:51:20 OJ vilken samling
Micke |
ztenlund |
Posted - 2014/09/14 : 17:27:48 Jag har bara haft två Walkman och en minidisc, eller vänta nu... Nu när jag börjar fundera så får jag för mig att jag haft tre Walkman. Min första gick nog åt när vår bil brann upp på ett biltåg. Den hade bygellurar, men sedan minns jag inte mer. Därefter hade jag en illgul Sports som var rätt tjockis. Efter den hade jag en ganska slimmad variant med auto-reverse och (förstås) elektroniskt styrd mekanism istället för mekaniska knappar.
Minidiscen var en Sharp, för att Sony nog var slut, eller hur det nu var. Den var klart större än min sista Walkman och mer åt din äldre spelare till, än den nyare lilla. Dock var den bredare än djup och hade en mekanisk utmatningsknapp. Mestadels hade jag den kopplad till stereon och spelade av LP- och CD-skivor. Det senare blev det inte så mycket av när jag fick brännare i datorn, även om antalet kaffekoppsunderlägg i min ägo ökade markant i början.
Någon MP3-spelare har det aldrig blivit av att jag köpt, och inte heller någon bärbar CD-dito, men det har varit nära någon gång. |
Björn-Ola |
Posted - 2014/09/14 : 16:39:09 Vad är jag för en nörd som har ett litet minimuseum hemma? Tja... Det bara blev så... |
Björn-Ola |
Posted - 2014/09/14 : 16:38:09 Till sist lite MP3.
Längst till vänster minidisc som storlekjämförelse. De första MP3-spelarna lär ha dykt upp -98.
Spelaren på bild är den första från en etablerad tillverkare, Samsung, och kom 1999. Fanns i två modeller som såg likadana ut, Yepp-32 och Yepp-64. Siffran står för minneskapaciteten i MB (Mega!). Den hade också en minneskortplats för den som hade råd att köpa ett minneskort. De var inte gratis. Det var ju på den tiden tjuvar gjorde inbrott på kontor och stal datorernas internminnen. USB? Skojar ni? Man fick ansluta till en seriell port.
Jens of Sweden får väl representera hela den stora flora av MP3-spelare som fanns i början av 2000-talet. iPod generation 3 från 2003.
Läste precis på text-TV att Apple lagt ned iPod Classic. De senaste fem åren var den helt oförändrad och Apple visade inget större intresse. Naturligtvis har mobiltelefonerna gjort bärbara musikspelare onödiga för de flesta. Men Apples ointresse lämnar fältet öppet för andra och det finns ju numera riktigt bra dedikerade bärbara musikspelare. Det har ju också hänt en del när det gäller flashminnen sedan Samsung Yepp så hårddiskbaserade spelare är nu historia, precis som minidisc och kompaktkassett ( och CD?).
|
Björn-Ola |
Posted - 2014/09/14 : 16:27:59 1992 lanserade Sony minidisc. Det första formatet som slog igenom som byggde på komprimerad information. MP3 fanns redan men Sonys variant hette Atrac och ansågs bättre.
Här på bilden ser ni den första bärbara spelaren MZ-2P. Den saknade inspelning och hade en storebror MZ-1 med inspelningsfunktion. Otroligt stor och klumpig, storleksmässigt jämförbar med de första bärbara cd-spelarna, 2 timmars batteritid och knappt släpbar. Den andra minidiscspelaren visar hur spelarna krympte och denna spelaren blev löjligt omodern bara efter ett år på hyllan.
Till vänster en bärbar DAT-bandspelare som aldrig slog som konsumentprodukt.
Minidisc var för mig ett stort lyft när det gäller smidighet. För första gången kune man redigera musiken på skivan, lägga in metadata m.m. 2004 lanserades generation 2 med skivor på hela 1 GB med möjlighet att spela in okomprimerat. Men då var den optiska skivan död och jag själv köpte min första iPod med 40GB hårddisk. Inget krångel med skivor längre och en ny revolution inleddes hemma i mitt musikrum. |
Rolf-san |
Posted - 2014/09/14 : 16:16:02 Kul! Fortsätt... |