| T O P I C R E V I E W |
| Strmbrg |
Posted - 2020/09/05 : 09:44:54
Man har ju virrat omkring hejdlöst planlöst under årens lopp. Åtminstone har jag det. Och åtminstone vad gäller hifi.
Prylar har kommit och gått, olika högtalarplaceringar har provats och diverse annat krånglande har förekommit.
Tillfreds var det dock väldigt svårt att bli.
Var det inte basen som bumlade eller lät ojämn, så var det diskanten som fnisslade. Eller så var det någonting mer svårinringat som skavde.
Bytandet, krånglandet, möblerandet och högtalarflyttandet pågick år efter år. De ljudliga förändringarna var otaliga, men samtidigt så var hela tiden tillfredsställelsen mer eller mindre frånvarande.
Jag lyssnar nästan till 999 promille på "klassisk musik". Det har jag gjort i massor av år. Mycket annan musik stressar mig. Jag tror att det bland annat är avsaknaden av distinkta, påtagliga taktslag i den klassiska musiken som gör mig harmonisk.
När jag lyssnar på klassisk musik så är det viktigt för mig att det låter realistiskt. Instrumenten skall låta verkliga, lokalen skall låta verklig, djupet skall vara realistiskt, det skall vara lätt att urskilja olika instrument och instrumentgrupper. Gärna lättare än i konsertsalen, vilket det faktiskt också kan vara. Det ger mig en ytterligare realism-känsla, hur konstigt det än kanske verkar.
Jag har ingen aning om hur snarlikt inspelningstillfället det låter hemma. Men jag anar att det inte låter särskilt likt. Ofta låter det "bättre" hemma än i konsertsalen. Med 'bättre' menar jag mer tilltalande. Kanske främst med avseende på att det är lättare att urskilja instrumenten hemma än i konsertsalen.
Jag har kommit fram till vad jag vill uppnå. Och det är egentligen inte realism, eftersom det med all sannolikhet inte låter särskilt snarlikt originalet hur jag än gör.
Jag har därför valt ett annat mål, och det är att nå en illusion av realism.
För mig känns det målet väldigt tydligt. Kanske inte särskilt tydligt alls utifrån ett "mät-perspektiv". Men att avgöra om jag upplever en realism, det känns både tydligt och lätt att bedöma.
Jag har alltså valt att vara tydlig med målet, eller syftet. Många tycks mig skippa måldefinitionen och istället fokusera på metoder.
Hursomhelst så är det numera väldigt mycket lättare för mig att bedöma om en förändring är bra eller dålig:
Ökar eller minskar illusionen av realism? |
| 11 L A T E S T R E P L I E S (Newest First) |
| AndersP |
Posted - 2020/09/22 : 07:36:04
Du förstår mig rätt. |
| Strmbrg |
Posted - 2020/09/22 : 07:18:11
Ett förtydligande:
Det jag skrev om "var och hur man mäter" syftar på var och hur man mäter avstånd till bakomvarande (och sidovarande) vägg. Jag syftade inte på akustikmätning.
Att akustikmäta på högtalare, med eller utan rummets inverkan, är inte jag särskilt nyfiken på egentligen. Så där håller jag med dig (om jag förstår dig rätt).
Min inställning till mätningar kanske kan ifrågasättas, men jag tycker att det funkar bra att komma framåt utan mätningar. Detta eftersom jag utgår från följande förutsättningar och bedömningsgrunder:
"Klassisk" eller annan form av akustisk musik.
Hur realistiskt låter det? Dvs får jag en god illusion av verklighet?
Distraheras jag av några störande egenheter i ljudet? Dvs kan jag koppla av eller sitter jag och tänker på ljudet? |
| AndersP |
Posted - 2020/09/22 : 05:29:47
Jag tycker inte mätnimg med annat än öronen har nån plats annat än vid konstruktion eftersom man får så olika resultat med olika mik-placeringar. Maggisar är ju dessutom notoriskt svårmätta. Jag lyssnar bla. på sinussvep som jag tycker funkar bra speciellt LTS "sweep 120" där frekvensen kan avläsas i displayen eftersom displayen visar frekvensen då svepet ökar 1 Hz i sekunden.
Mina Orion står med 150 cm från högtalarväggen och dom är ju också dipoler. |
| Strmbrg |
Posted - 2020/09/20 : 11:21:51
Cirka 130 cm till bakomvarande vägg. Dock står de kraftigt invinklade (enligt föreskrift), så avståndet varierar beroende på var och hur man mäter. |
| AndersP |
Posted - 2020/09/17 : 17:11:35
Nu såg jag att förstärkaren Holographicu Audio Amp Twenty faktiskt inte har den ställbara utimpedansen. Skit också. Hur mycket luft har du bakom maggisarna? (altså avstånd högtalare till högtalarvägg) |
| Strmbrg |
Posted - 2020/09/17 : 16:57:20
Ingenting kan kosta för lite. Jag skulle absolut inte ha något emot att de prylar jag vill ha är billigare än vad de är. :-)
|
| AndersP |
Posted - 2020/09/17 : 16:44:30
Hplographic Audio har släppt en förstärkare med ställbar utimpedans. Tror jag skulle vara smaskens för dina Maggisar. Kanske för billig dock. :) |
| Strmbrg |
Posted - 2020/09/17 : 07:33:14
Realism-illusionen är väldigt viktig för mig. Hade jag föredragit andra musikstilar/musikgenrer än de "akustiska" så hade jag rent logiskt inte kunnat fokusera på realism.
När jag emellanåt lyssnar på Herbie Hancocks gamla disko-funk-plattor eller Röyksopp, så är det snarast "häftigt ljud" som är mitt fokus. Någon somhelst referens till realism, dvs till verklighet går ju inte att hitta.
Beträffande apparater och högtalare så börjar det verkligen bli kostsamt att "uppgradera" min anläggning. Åtminstone om jag förutsätter att en förbättring måste innebära inskaffandet av en dyrare produkt - och att det alltså inte skulle finnas någon billigare apparat som presterar bättre. Vilket det mycket väl kan finnas, såklart.
Mina Magneplanar 3.7i kom jag över ganska "billigt". Ett bra inbytespris för 1.6 och kanske 25.000 kr så var den uppgraderingen klar. Nu kostar 3.7i över 90.000... Nästa modell 20.1 eller vad de nu heter ligger ju på över 200.000, och är alltför stora fysiskt, så det går bort.
Den "digitala delen" i anläggningen - Chord M Scaler och Chord Hugo 2 skulle ju också bli ohemult kostsam att "uppgradera".
Återstår då att byta ut det nuvarande 90-tals Accuphase A-20 klass-A-slutsteget mot en ny A-36. Den senare ligger på runt 75 papp... Jag har hintat om den apparaten som 60-årspresent, men köpa den för egna pengar? Mjäe... |
| MartinN |
Posted - 2020/09/12 : 21:43:17
Att byta apparat är ganska uselt. När man kommit ganska långt i highendträsket inser man kanske att nästa byte helt enkelt blir för dyrt. Jag har kommit dit, att sitta med nuvarande utrustning är gott nog. Och visst har man med tiden införskaffat bra utrustning.
Men är realismen på topp i mitt system ? Det kan jag svara på med både ja och nej. Visst är ljudet bra och bättre än mycket vad man hört. Men kunde det bli bättre ? Jovisst, jag saknar livekänslan i en konsertsal för klassisk musik. Något relevant fattas anser jag om hemmaljudet. Kan tänkas att separation är bättre hemma, men ändå saknar jag det helt organiska övertonsspektrum man badar i, i en konsertsal.
Jag har upplevt att klassisk musik på vinyl gör att jag kommer närmare klangriktigheten än digitalt, dock kan separation och analytisk övertygelse vara bättre med hemmastreaming. Jag har också satt som mål att bara köpa klassisk musik på SACD nuförtiden, om möjligt. Varför inte vinyl då, jo litet lat är man väl då, men sedan beror det på att utbudet på begvinyl här i Finland är allt för begränsat. Jag har säkert Vivaldis årstider i fem olika utgåvor bland mina vinyler för det har tydligen gemene man köpt här. Tyvärr är det ganska sällan man kommer åt att djupdyka i ovanligare klassisk musik på vinyl här.
Sedan har jag också nått gränsen för hur mycket skivor jag kan lagra i mitt bibliotek, 100 st SACD tar mindre rum än 100 vinyler. Summarum har jag också nått ett mål, men i mitt fall har det litet varit av tekniska och ekonomiska orsaker jag har varit tvungen att säga, nu räcker det, snurra en skiva och njut, samt fundera inte på annat. |
| lampuradio |
Posted - 2020/09/05 : 16:43:24
Det är troligen rätt att vara nöjd. Det är kanske bäst att inte berätta det för nån, dock; man riskerar ju att vara en dålig konsument och vart sånt leder vet man ju: det blir dålig inflation, minusräntor och allmänt elände. Det är bäst att vara nöjd i smyg.
Studiomusik kan ju vara hursomhelst, liksom... inspelad i etapper och utan en originalupplevelse som HiFi kan vara "fidel" emot. Där är det väl bara att justera tills öronen är nöjda.
Jag lyssnar inte sällan till opera (sällan hela, men ofta utsnitt/delar). Där tar oftast upplevelsen av skådespelet (även om man inte ser det...) över, och lämnar kvalitetsdetaljerna på en tydlig andraplats. Vissa inspelningar på stenkakor har mer känsla än utgåvor på CD. Jag har efterhand börjat komma fram till att det är verket som är det intressanta. Det är roligare med en knastrig monoinspelning av Jerry Lee Lewis än med ett perfekt fonogram med Boney M. Typ. |
| abbot |
Posted - 2020/09/05 : 16:19:59
Hifilosofen har målet klart för sig. Sådant förenklar tillvaron. Purister, negativister och andra ister kan inte komma åt dig nu. Du är att gratulera.
Men om man ser det ur ett moraliskt perspektiv; kan det då tänkas uppstå problem? Var finns en infallsvinkel som kan ställa till det?
Är det rätt att vara nöjd? |
All Forums
Att definiera målet
