HiFiForum.nu testar Rimfrost

Av: Mikael Ydehag

Datum: Juli 2004

Plats: Stockholm

Ergonomi
Rimfrost har ett par kraftiga Supra högtalarterminaler som accepterar de flesta kabelanslutningar vare sig det är gafflar, bananer eller bar kabel. Slutsteget tar bara balanserade signalanslutningar så jag fick låna ett par kablar av Peter eftersom jag normalt inte kör min anläggning balanserat. Jag frågade Peter om varför det inte tog RCA och han förklarade att om han skulle ha både balanserad och obalanserad anslutning skulle ha inneburit en extra omkopplare i stegt vilket ville han undvika. Peter´s tanke är också att på sikt ha en balanserad källa till slutsteget.

Det enda kritiska synpunkter jag har på själva utförandet på Rimfrost är att signalanslutningen sitter direkt under högtalarterminalerna och att kanterna på lådan var en aning vassa. Hos mig blev det lite trångt mellan kablarna och det gick inte att separera dom mer än någon cm.

Baksidan innehåller i övrigt bara en nätbrunn med av & på knapp. Att ha av och på knappen på baksidan på mitten av steget gör att om man har det i en rack så kan det vara lite knöligt att stänga av. Varför man nu skulle vilja det? Hur hårt jag än körde steget blev det aldrig varmare än lite över rumstemperatur.

Utseendemässigt är det en total fullträff men bilderna kan inte göra de smakfullt blålysande fötterna rättvisa och den effekt de ger slutsteget. Dämpa ljuset lite i rummet och det blir otroligt läckert. Till och med min sambo tyckte den var snygg och barnen höll med helt och hållet.

Ljudet
Rimfrost spelar mycket rent, avslappnat och helt utan ansträngning. Betydligt mycket renare än de konventionella slutsteg som finns i samma prisklass som byggkostnaden. Störst skillnad är det vid högre effektuttag där renheten består så länge dina högtalare och öron orkar med. Mina högtalares låga impedans och fasvinklar rycker den bara axlarna åt och varken Dream Theater eller Van den Plas kunde få den att tveka eller snubbla till.

Supras högtalarkontakter, bra att ansluta till

Ljudbilden har stor bredd, höjd och ett påtagligt djup som är mycket bra för all slags musik. Det finns gott om rum mellan musiker och inspelningsrummets alla vinklar och vrår finns med. Jag kan ge massor av exempel på musik där den gräver fram de bakre delarna av rummet på ett fullständigt självklart sätt vilket t.ex. gör inspelningar med ett stort rum till något speciellt. Stora orkestrar och körer låter verkligen stora med massor av luft och energi i presentationen.

Precis som ett riktigt bra slutsteg så hanterar den intima inspelningar med samma precision utan att just intimiteten går förlorad. Ljudbilden har stor bredd, höjd och ett påtagligt djup som är mycket bra för all slags musik. Det finns gott om rum mellan musikerna. Inga problem med S-ljud eller cymbaler, alla presenteras rent och med full energi men utan hårdhet, vasshet eller andra problem. Diskanten är överhuvudtaget mycket ren och helt utan betoning vilket även gäller mellanregistret som är mycket välupplöst och där samma renhet härskar. Inga konstigheter alls utan jag uppfattar den som väldigt nära att inte påverka ljudet alls. Det är väldigt skönt med ett slutsteg som gör sig så lite påmint som det överhuvudtaget går och bara låter musiken flöda.

Susan Vega´s Nine objects of desire är en skiva som är perfekt för att testa basförmågan. Alla låtar har bas med tydligt olika karaktär och har seglar Rimfrost igenom utan minsta problem. De olika temperamenten som låtarna speglar lyser igenom tydligt och slutsteget har bättre kontroll över baselementen än mitt eget LC-Audio Zapsolute MkIV. Speciellt får det stopp på det bättre vilket inte är så konstigt med tanke på skillnaderna på hur de är uppbyggda. Jag testar ganska många av mina bastortyrplattor och hela tiden behåller den samma tydliga kontrollerade bas som har all energi som mina högtalare kan hantera. Det är rent, rappt och tydligt i alla lägen.

Snygg separering av kanalerna