Diskanten är ren, klar och detaljerad men drar inte onödig uppmärksamhet till sig. Den är där och gör sitt jobb till alla sorters musik och upplösningen räcker för alla slagverk jag har på mina skivor. Spelar man riktigt högt protesterar den lite men det är nivåer som jag aldrig lyssnar på själv, så jag upplever inte det som ett problem och jag tror knappast att någon annan skulle göra det heller för med högt menar jag "högt!" .
Basen är fyllig och detaljerad så långt ner den når, men storleken på låda och element sätter givetvis sina gränser när det gäller bandvidd. För de allra flesta musiksorter räcker den till, men visst finns det tillfällen när man vill ha en sub som komplement.

Helfigur

Ser man klangen som helhet så är den något svår att sätta fingret på. Trots att den har kropp och värme i mellanregistret och övre basen så balanseras inte toppen av motsvarande mängd bas. Då tror man direkt att den är ljus, men det stämmer inte heller för toppen är inte det minsta hissad, möjligen är den en liten aning reserverad. Jag upplever det som att den är fullständigt neutral förutom att den djupare basen fattas, säg från c: a 40-50 Hz och nedåt. Jämför man med många andra stativare så är det i själva verket bra med bas för den begränsade storleken med bibehållen känslighet, men jämfört med större golvstående högtalare så märks det lite mer.

Musiken
Med den begränsade botten är det lätt att tro att hårdrock inte är något för Compact 7, men stämmer inte. Jag körde bl.a. Rush, Dream Theater och Metal Hippie Blood och inte på någon av skivorna saknar man botten, inte någon. Faktum är att det dynamiska driv och spänst som högtalaren besitter gör hårdrock till något riktig kul. Luftgitarrvarning utfärdas. Visst kan man sakna några Hertz när man kör Rammstein men förvånansvärt få skivor har bas under det som Compact 7 presterar så man missar väldigt lite.
Harbeth högtalarens förmåga att förmedla rytm är riktigt bra och det gör att man gärna plockar fram skivor med band där just rytmen spelar en viktig roll. Big Country hamnade i spelaren och 13 valleys ifrån ”Come up screaming”-skivan (kanon liveskiva – rekommenderas) var så levande och driven att det är helt omöjligt att sitta still. Likaså med Pete Townshends skiva "White City" där han beskriver sin egen uppväxt. Musiken är lika brokig som den historia den skall förmedla och både blås och rockband finns med som viktiga komponenter. Pete använder samma rytmsektion som finns i Big Country och det märks tydligt på musikens driv och ens eget fotstampande.

Klassisk musik är Compact 7s verkliga specialitet där dess otroliga upplösning och ofärgade ljud gör att musiken har ett liv och en vitalitet som smittar av sig på lyssnaren. Varje instrument har sin naturliga klang och plats i ljudbilden tillsamman med förmågan till en dynamisk kontrast som passar musiken i alla lägen. De som gillar stora orkesterverk har säkert redan en subwoofer för att fylla ut de djupaste oktaverna som de flesta högtalare har lite problem att återge. Den behövs även här för att orkestern skall ha full dynamik i de nedre registren. Utan den så tappar man lite energi och rummet krymper.

Ryggen

Synergi?
Det går inte att undgå att misstänka att det finns en lite speciell synergi mellan Compact 7 och mitt slutsteg. Högtalarens snabba transientförmåga matchas av slutstegets vilja att leverera. Zapzolutens klarhet blir till en enhet med högtalarens totala frihet från färgning i mellanregistret. Slutligen blir den snälla lasten det som gör att slutsteget verkligen "gillar" just denna högtalaren. Tillsammans kompletterar de varandra till något som är mer än 1+1 och det hörs på CD efter CD. Jag brukar sitta och slölyssna ibland med en bok eller tidning men det gick inte denna gången. Jag kom på mig själv med att inte kunna bibehålla uppmärksamheten på texten jag lästa, musiken fångade den istället.

Bäst
Harbeth Compact 7 är en av de allra bästa högtalare jag hört och den som gett störst habegär på mycket länge. Den kan inte allt men det den gör är på allra högsta kvalitetsnivå. Mellanregistret, där 80% av musiken finns, är utan minsta tvekan det bästa jag hört. Tillsammans med en (eller ännu hellre två) subwoofers så får man ett system som har mycket få konkurrenter på marknaden.

För vuxna!
Vad menar jag då med rubriken ”Hifi för vuxna”? Jo, jag tror att om man funderar på att köpa en högtalare av det här slaget så har man provat några olika system och tröttnat på ständiga upp-, sido- eller nedgraderingar och vill sluta med det. Man är dessutom beredda att ge högtalarvalet lite tid eftersom man varit med om imponatoreffekt tidigare och man har insett att det är detaljerna som gör det. Köparen är nog en person som prioriterar ljudkvaliteten före det mesta annat. Exempelvis gör Harbeth inga eftergifter för läcker design eller WAF (Wife acceptance factor), bara ljudkvalitet prioriteras. De är bara en rektangulär låda som dessutom inte är särskilt liten och ser lite 70-eller 80talsaktig ut.
Likadant är det med vissa delar av ljudet, den lägsta basen fattas men det bryr sig säkert personen inte om eller så är det redan löst med en sub. Den kompenseras ju upp av det makalösa mellanregistret där nästan all musik finns, och som har klarhet, transientförmåga och är SÅ ofärgat.
Till sist kan man lugnt konstatera att de kostar en ganska stor summa pengar, 20.500:- Skr, men min åsikt är att de är värda varenda krona.

Harbeth har en egen hemsida som man hittar här och Audio Connection är Svensk importör som man når på info@audioconnection.se eller via att ringa Roland Eriksson på 08-178877

Roland, tack för lånet.

Michael Ydehag
Januari 2005

Källor: Bel Canto Dac 1 & Teac VRDS X1
Högtalare: Gradient Evidence MkII
Förstärkare: LC-Audio Zapsolute MkIV
Kablar: CN Ljudteknik Placebo, Goertz Alphacore MI2, nätkablar från CN Ljudteknik
Akustik: Membranabsorbenter, Diffusorer och Panelabsorbenter