högtalarna så blev djupet i ljudbilden begränsat. När jag lyssnade på
klassisk musik kändes det lite som om hela orkestern stod framme vid
scenkanten medan vid popinspelningar så lyftes svagare ljud långt bak i
ljudbilden fram och kunde höras tydligare, på både gott och ont. B&Ws tekniker
har valt att påverka frekvensgången subtilt för att göra den bättre
anpassad till hemmabio. Röster lyfts fram lite extra så att en dialog blir
mer tydlig och den är lite fyllig i övre basen som gör att det verkar
vara mer bas än vad det är. I en kör så stiger sopran och alt fram ett
halv steg och basarna tar två steg tillbaka så kanske Ni förstår vad jag
menar.
Diskanten är tydlig,
klar och lite höjd högst upp i toppen så att cymbaler och triangel märks
en liten aning mer än vanligt. Det är inga stora skillnader vi pratar om
men ändå hörbara om man är uppmärksam. Det är egentligen inte så att den
drar så mycket uppmärksamhet till sig för högtalaren bibehåller hela
tiden sin lättlyssnade karaktär men rätt ska vara rätt och då finns det
där. På vissa orkesterinspelningar så är diskantelementet och stråkarna
inte helt överens och en liten metallisk klang kan märkas. Detaljeringsgraden är
helt OK så länge inte musiken blir för komplex för då snubblar den till
lite och det kan bli en smula förvirrat. Praktiskt märks det som att
inspelningsrummets bakre delar är svåra att urskilja och att när en orkester tar i
så klarar de inte riktigt att hålla isär instrumenten lika bra
längre. Din egen musiksmak har alltså viss betydelse för
hur du kommer att trivas med dom. |