Återgivning

Oavsett singel- eller bi-wire, bananer eller spadar torde inkoppling ske utan omständligheter. Efter lite rumsteringar i vardagsrummet upptäcker jag att det låter acceptabelt med allt ifrån en ganska vårdslös placering till en mer finjusterad. På det sättet är L26 enganska förlåtande

Terminal (Klickbar)

högtalare. Det hade dock inte skadat om Tangent bjudit på en skumplugg för basporten då det troligtvis hade bjudit på fler möjligheter att hitta den bästa balansen för bas- och mellanregister. Det hela slutade dock lyckligt med en placering som i mitt rum, 40 cm från bakväggen och aningen invinklade, gav en sammanhängande scen utan luckor. Första intrycket var en bred och lite lyxig stereobild med en aning omslutande effekt. Vidare upplevdes högtalarna som drivande och överlag tajta. Ljudscen, placering och djup är nog så viktiga parametrar som upplösning och balans mellan registren och L26 klarade mina krav där. De har inga problem att låta stort och vrider man på volymratten blir det mäktigt. Dold stativare eller ej så är det ljudmässigt inga dvärgar! Mellanregistret är torrt, detaljerat och snärtigt. Basen är också torr, riktigt väldefinierad och lätt att följa. Här är det så korrekt och tillrättalagt det kan bli och det var bara att bunkra upp med hifiparametrarna! Jag går igenom de öronbekanta referensskivorna -
Keb' Mo' på Keep it Simple och Suitcase hanteras bra och Keb's lite torrspruckna röst återges med fin precision.

På Zelmanis självbetitlade och I'd Be Broken låter rösten naturlig och gitarren som - en gitarr. Everlast med skivan White Trash Beautiful är en kul resa och högtalarna hänger i och kan spela så det känns i kroppen även om det kan saknas en liten gnutta "skjuts" i botten.

Tangent i fokus (Klickbar)

På Eagle-Eye Cherrys - Save Tonight, där det blir kämpigt för en del högtalare att hålla isär vad som händer, separeras ljuden acceptabelt och individuella ljud kan pekas ut. Mellanregister och bas hänger alltså ihop fint, men även övergången i nedre diskanten känns naturlig och sömlös. På vissa skivor är det dock som om diskanten sticker iväg lite på soloturné och betonar toppar och transienter aningen för ivrigt. Det ger visserligen högtalaren ett luftigt driv och en känsla av "pang -på" men det känns å andra sidan inte helt självklart. Spelar diskanten någon dB högre än de andra elementen? Kanske är det mer en anmärkning om spelstil än om L26:ornas tillkortakommanden. Då jag ändå är inne på spelstil vill jag passa på att säga att även om högtalarna spelade trevligt och bra på alla vis, så var det svårt för mig att bli rejält engagerad. Lite mera charm, lyster och nyansering hade inte skadat. Jag var på vippen att deklarera högtalarna som väldigt snygga och korrekta, men samtidigt lite snobbiga och en aning slätstrukna musikförmedlare. Det var egentligen först när jag fick tillfälle att driva L26 med min lilla rörstärkare Baby Amplifier som högtalarna plötsligt visade en annan sida.

Kombination visade sig vara en vinnarduo och för att använda ett antal passande floskler kan jag säga att det öppnades dörrar och fönster, kastades filtar och skynken, dimmor och ridåer - you name it. Med sina 2x10 watt satte "Babyn" klorna i L26:ornas element och högtalarna spelade med en helt annan utstrålning. Det blev mer liv och takt då högtalarna skakade av sig sin lite strikta spelstil för att istället spela ut ordentligt. Den generella återgivningen åkte upp flera pinnhål. Det här var i mitt tycke intressantare, roligare och definitivt att föredra. Ett par slutsatser jag drog av detta var dels att det inte krävs något effektmonster för att få högtalarna att hitta sitt esse. Dels att olika förstärkaralternativ presenterar L26 med olika resultat.

Gnäll?

Klart för lyssning (Klickbar)

I stora rummet hänger basen med bra även om det känns som om den vill rulla av något tidigare än de 31Hz som högtalarnas specifikationer nämner. En upplevelse som förmodligen har med rumspåverkan att göra och får högtalarna att inte riktigt hitta den kompletterande tyngden till en annars sammanhängande presentation. En annan punkt jag nämnt är diskanten som ibland kan leka "herren -på -täppan" över de andra elementen och vilja betona sig själv lite mer. Musikvalet verkar vara det som påverkar detta mest, men kan hända att det även kan tillskrivas kringutrustning eller rum.

Summering

Detaljer (Klickbar)

Lounge L26 från danska Tangent visade sig vara en angenäm bekantskap, så det blev en trevlig tid jag spenderade med dem. Deras förlåtande placeringsegenskaper och raka ljud gjorde den lätt att leva med för öra och öga. En snygg, rapp och hifikorrekt högtalare som bjuder på riktigt kalasljud med rätt kringutrustning. Hemlån innan köp är ett fint råd, och visst hjälper både hemmamiljön och hemmariggen till att rikta in ljudsiktet.

Träffar du rätt med Tangents L26 är de väl värda den extra ansträngningen.

Michaels anläggning (Klickbar)

Michaels anläggning:

Källor: Sony SCD-1, Marantz DV8300
Högtalare: Canton Digital 1.1, NHT1.5, HFLS-1
Försteg: Myryad MDP500
Slutsteg: Rotel RB1090, Rotel RMB1066
Integrerad: Baby Amp S.E.T Sophia Electric
Signalkablar: Purist Audio, Supra, SignalCable
Högtalarkablar: Purist Audio, ViaBlue, Supra
Akustik: Stora lyssingsrummet är ca 4,4x4,7x2,55 m (BxDxH).
Väggar av timmerstock, tretex och gips. Golv och tak av trä.
Tjock matta på golvet. 2 Soffor, litet bord. Stor bokhylla.
Lilla lyssningrummet är ca 2,8x2,5x2,20 m (BxDxH).
Tweaks: Soundcare spikes till högtalarna. Terminator T0.3 strömfilter till signalkälla och försteg.
Separat dragen el till anläggningen (Ölmass) med egen säkring. Lite DIY akustikbehandling.

Mer information finns hos Tangent Audio eller den svenska distributören Hifi-Agenten