Tangent har tänkt på oss som skall hantera våra L26 ut ur kartongerna och på plats vid stereon. En manöver som kan bli ett riktigt äventyr för den som inte vill få kladdiga fingeravtryck över hela högtalarna. Då är det gott att de medföljande bommullsvantarna bevarar högtalarna sobert pianolackade och spegelblanka. En finish som matchas snyggt av det mattare toppartiet, vilket bildar den lilla upphöjning som omringar och lyfter diskanten.
Det är design, det är modernt och det är danskt.

Tangent - Lounge L26

Tangent
Jag erkänner utan omsvep att mina kunskaper om Tangent som företag och producent är väldigt begränsade så något historiedokument skall jag inte skryta med här. Vad Tangent däremot kan skryta med är sin flora av produkter. Från enkla bordsradioapparater till högtalare i highend-segmentet och i princip det mesta där emellan. Man anar att just design är en linje företaget följer och jag tror att de flesta ljudintresserade kan hitta något de gillar. Audiodesignarvet vilar ju som bekant tungt över Danmark, och vi får se hur Tangents Lounge L26 axlar det ansvaret.

L26

Lounge är serien just under Tangents flaggskepp Prestige och innehåller förutom golvmodellen L26 också stativditon L6. Serierna är syskonlika och man anar att lillebrodern L26 fått låna mer än en lösning. I detta fall är lillebror en 2½ vägs basreflex- konstruktion som reser sig knappa metern från golvet och som fått en relativt lätthanterlig vikt på ca 17 kg. I toppen sitter en diskant från Vifa och strax under den två stycken mellan-/basregister.

Wax On! (Klickbar)

Wax Off! (Klickbar)

De senare är av anonym tillverkning, så när som på Tangents egna logga, men de skall tydligen vara konstruerade efter Tangents önskemål. Min personliga gissning på konmaterial lutar åt en papperskon förstärkt med någon form av fiber. L26 uppges ha en känslighet på 89dB och impedansen skall ligga mellan 4-8, Ohm så här borde det i alla fall teoretiskt gå att lira ordentligt även med mindre "effektstinna" förstärkare. Jag har redan varit inne på den höga yttre finishen och kompletterar med att nämna att man baktill hittar en rejäl basport och lika rejäla anslutningar för bi-wiring.

Terminalernas trevliga kvalité följs upp på insidan av kablage till ett prydligt ordnat delningsfilter. Filtret är kompakt, ser ut att hålla okej kvalitet och avslöjar för ögat några spolar, motstånd, filmkondensatorer. En ensam elektrolytkonding sticker också fram, vilket skulle kunna få finsmakare i audiofilsoffan att rynka på näsan. Det är dock inte nödvändigt då lite grävande på webben indikerar att elektrolytburken inte sitter i signalvägen. Högtalarkonstruktionen är gjord i MDF, av enkel lådform och internt stagad med mellanväggar för att motverka kabinettresonanser.

En upptäckt jag gjorde var att lådan egentligen är mindre än vad utsidan låter avslöja. Den undre sektionen av högtalaren, ungefär från golvet och upp till det nedre elementet, är egentligen tom. Vad jag kunde se rör det sig om en helt egen kavitet, vilket indikerar att högtalaren snarare är en stor stativare med integrerat stativ än en regelrätt golvhögtalare. Det är ändå inget udda får i högtalarhagen då många andra tillverkare använder liknande koncept, men upptäckten var ändå överraskande.

Spike (Klickbar)

Mina förutfattade meningar om stativhögtalare fick sig senare en snygg törn dessutom. L26 vs recensent 1-0. Kaviteten ger möjlighet för den orädde användaren att lossa högtalarterminalerna och addera vikt till "stativet" för mer tyngd och dämpning. De medföljande spikesen var några av de bättre jag råkat på. Till skillnad från många andra så går de faktiskt snabbt och enkelt att justera, samtidigt som resultatet blir stabilt.

Sida 1 / Sida 2
Till Fler Artiklar