Det var först vid Eagle Eye Cherry och introt till Save tonight som en annan tanke slog mig; Med ERT blev det igen enklare att hålla isär på detaljerna och alla instrumenten, men för första gången lade sig samtidigt en hårdare anstrykning över ljudet. Det var dags att leta fram lite svårare inspelningar. Sarah Brightmans tidiga skivor visar att det kan få plats ordentligt med information i övre mellanregister och diskant. Sedan har vi ju Rigmor Gustafsson med sina ofta knepiga s-ljud.

Mycket riktigt så snålades det inte med de övre registren på Dive, Timeless och Eden från Brightman. Likaså med s-ljuden i Rigmors sång. Allt fick en exakthet och sprödhet så att musiken som hängde i luften nästan flagade, men samtidigt förnams en metallisk underton i diskantens nedre regioner och diskanten fick liksom en förstärkning i dB istället för den sirliga utfyllnad som övriga skivor visat. Här balanserar återgivningen på gränsen. Jag kan misstänka att matchat med ett par högtalare som redan från början har kinkig diskantåtergivning resulterar i att man får jobba duktigt med delning och olika dämpning av ERT för att få till det på bästa sätt. Dock slänger jag här in en brasklapp då de testade diskanterna mycket väl kan behöva ytterliggare inspelning som förmodligen skulle kunna slipa ned den sistnämnda upplevda kantigheten.

Sammanfattning
Att integrera diskanterna med befintliga högtalare var en lätt sak och den utfyllnad i registret de erbjöd var oftast tydlig och nästan entydigt positiv.

Klickbar bild!

Men så här efteråt kan man ju ställa sig den inledande frågan igen: Vad skall en extra diskant tillföra? Att exempelvis lyfta fronttyget från sina högtalare ger ju i normalfallet en diskanthöjning, men med ERT handlar det i mina öron istället om en utsträckning och utfyllnad av informationen och alltså inte en liknande höjning av nivå (självfallet kan en misslyckad integrering med för hög känslighet och illa vald delning ge intrycket av just det, men jag utgår ifrån att man gör sitt bästa vid utvärdering och integrering). Sedan är jag medveten om att mina högtalare är specade +/-3dB långt upp i samma område som dessa diskanter är ämnade att arbeta i. Följaktligen kan jag tycka att all information redan borde finnas återgiven via mina högtalares befintliga diskanter. Ändå kan jag inte förneka att det händer saker med återgivningen när ERT kopplas in. Förklaringar står jag utan - icke desto mindre sker det något med ljudet.

Fördelen med extradiskanten vid lyssning på högupplösta format likt sacd var som nämnt tacksam, men lyfte också återgivningen för vanlig cd till nivåer nära sacd eller dvd-audio i diskantprestation och luftighet. En luft och rymd som sammanflöt med befintliga högtalares ljud och fick en härlig friskhet som jag tror många skulle eftertrakta. En återgång till att spela utan diskanterna, eller för den delen växla mellan, var en enkel manöver gjord på ett ögonblick. Där avsaknaden av ERT i diskantregistret efter en genomlyssning av tidigare nämnd skiva med Bo och Frida upplevdes som med ens att något nasalt lagt sig över rösterna. Var Bo förkyld? Snart slås man av att mer fattas - skimmer, luft och sprödhet. Hur djuprelief och precision tagit tydligt ett kliv ned. Utklingning och övertoner verkade mer än aningen bortkapat. Detta var något de flesta skivor fick gemensamt och ganska snabbt blev det uppenbart att det finns information gömd i musiken som dessa diskanter uppenbarligen kan lyfta fram. Jag var klart ledsen i ögat (örat?) när jag packade ned dem efter utvärderingens slut.

Michael

 
Fakta:

Michael's anläggning:
Källor: Sony SCD-1, Marantz DV8300
Högtalare: Canton Digital 1.1, NHT1.5, HFLS-1
Försteg: Myryad MDP500
Slutsteg: Rotel RB1090, Rotel RMB1066
Integrerad: Baby Amp S.E.T Sophia Electric
Signalkablar: Purist Audio, Supra, SignalCable
Högtalarkablar: Purist Audio, ViaBlue, Supra
Akustik: Stora lyssingsrummet är ca 4,4x4,7x2,55m (BxDxH). Väggar av timmerstock, tretex och gips. Golv och tak av trä. Tjock matta på golvet. 2 Soffor, litet bord. Stor bokhylla. Lilla Lyssningrummet är ca 2,8x2,5x2,20m (BxDxH).

Tweaks: Soundcare spikes till högtalarna. Terminator T0.3 strömfilter till signalkälla och försteg. Separat dragen el till anläggningen (Ölmass) med egen säkring. Lite DIY akustikbehandling.
 

Mer info:
AV123s hemsida: www.av123.com
Svensk importör: www.joshaudio.se

Klickbar bild!

Alternativ tagning!
Stärkt från att med gott resultat testat diskanterna på mina Cantonhögtalare blev jag nyfiken på hur extradiskanten skulle te sig på en annan högtalare och med andra förutsättningar. Mitt andra trotjänarpar i högtalarväg har jag haft i många uppsättningar och uppställningar och vet hur de låter och beter sig. Jag pratar självklart mina NHT1,5. En lättplacerad stativhögtalare med en härligt rättfram och "korrekt" återgivning. 1,5:orna har en ganska kompetent diskant, men saknar en del av den sirliga följsamhet jag uppskattar andra högtalare för. Det skulle bli intressant att se hur matchningen blev i detta fall.

Inkoppling av ERT-diskanten går också här smärtfritt och snabbt. Efter lite snabba tester väljer jag att lägga delningen vid 15kHz och jag misstänker att 87,5dB är en så rätt känslighet man kan få för att matcha högtalarparet. Här gäller enklast möjliga uppsättning för NHT, en GainClone och en MP3-spelare från Creative!? "MP3?" harklar sig etablisemanget. "Superdiskanter på ett par budgethögtalare och musik via MP3?" Jag kan bara försvara mig med att man inte skall vara rädd för att testa.

Norah Jones - Not To Late har jag bekantat mig med i många anläggningar och spelat flitigt här hemma. Då inte minst i lilla anläggningen via mp3. Redan innan har det till min personliga bedömning låtit väldigt trevligt men nu landade spåret Sinking Soon i mina öron just under referensnivå. Mina ögonbryn hamnade på samma höga nivå som skärpan och närvaron i musiken. I mer eller mindre närfältslyssning (< 2m) fick återgivningen en kuslig reliefverkan. Realismen bara brakade fram och det tog fyra-fem spår innan jag återfann fattningen. Här släpptes fördämningarna och det kändes som om all instängd information kom forsande. Jag satt bara och flinade.

Spelaren matade musik ur alla kategorier och komprimeringar (128-320kbit/s+) och svaret extradiskanterna bidrog med var bara för häftigt. Soundtracket till filmen Gladiator och spåret Now We Are Free blev härligt transparant. Sofia Karlsson - Visor från Vinden, som redan innan var en uppskattad skiva, tog med mig genom hela känslomässiga spektret från glädje till tårar. Briggen Bluebird framfördes exempelvis med tyngre närvaro och applåderna efter återgavs med signifikant rumsskillnad med och utan ERT. Utan dem förstod man hur mycket av den subtila rumsinformationen som gick förlorad. Självfallet kan ingen trolla med knäna och vad som är bortkomprimerat är ju oåterkalleligen bortkomprimerat, men uppenbarligen går formatet att hjälpa en aning på traven. Så fortsatte det med vad som än spelades.

Tillbaka på jorden.
Det absolut största lyftet musikmässigt kom förvånande nog vid uppspelning av mp3-formatet. Information för evigt förlorad i komprimering verkade inte saknas i samma utsträckning som annars: Övertoner, luft och exakthet tog ett större steg närmare övertygelse än vad jag trodde möjligt. Om det var äkta eller inte, blev en sekunda frågeställning eftersom vunnen realism och naturtrogenhet försköt sådana tankar till tråkigare dagar.

 

Sida 1 Sida 2
 
 © HiFiForum.nu except: Logos and Trademarks are property of their owners. All Rights Reserved