En superb diskant? Onix ERT

Av: Michael J "rannagarden"

Datum: November 2008

Plats: Skaraslätten

En superb diskant?

Extended Response Tweeter - Onix

Tagning 1
Av en ren slump snubblade jag över dessa skapelser och jag erkänner direkt att det som fick mig att reagera var priset. Inte för att jag träffat på särskilt många "super-diskanter", men de fåtal jag i olika former råkat på har i regel kostat en hel del mer än det pris dessa betingade. Med nyfikenheten väckt gjorde jag slag i saken och kontaktade företaget som importerar dem. Det visade sig att de har 30 dagars prövotid innan köp och det kändes för mig tillräckligt generöst för ett litet test.

Du kanske ställer dig frågande. Högtalarna har ju redan diskanter? Räcker inte det? Vad skall ett par extra diskanter tillföra? Kloka åsikter och jag ställde mig själv samma frågor. Men istället för att leva i ovisshet omsattes fråga till handling och diskanterna skulle komma att installeras i vardagsrummets musikaltare.

Upp på scen
Innehållet i det levererade paketet avslöjar ett par högtalare i storleksordning ungefär lagom för att fylla en rejäl hand vardera. Onix Electronics står för tillverkning samt för att ha försett diskanterna med det smått avslöjande namnet Extended Response Tweeter. Detta är alltså en så kallad "superdiskant". I det här fallet vill det säga en lös extradiskant som skall användas som komplement och vars syfte är att sträcka ens befintliga högtalares respons i diskantområdet uppåt i frekvens. Själva jobbet sköts av en banddiskant och skall enligt pappret ta återgivningen hela vägen upp mot 45kHz.

Finishen på dessa enheter passerar utan anmärkning och kablage, gummifötter och silikonunderlägg är kvalitetsmässigt helt okej och ger ett antal möjligheter för uppställning och anpassning. Den medskickade instruktionen är lättförståelig och förklarar fint hur det är tänkt att integreringen av diskanterna skall gå till. Installation rent praktiskt går också lätt genom att helt enkelt ställa extradiskanten på befintlig högtalare och sedan koppla in denna parallellt med högtalarens kontakter. Redan i det skedet erbjuder ERT en första anpassningsmöjlighet genom att antingen lägga delningen vid 11 eller 15kHz beroende på vart man ansluter kablagets pluspol på extradiskanten. För att vidare trimma nivån finns ett, som tillverkaren kallar det, "passivt reglage" på diskantens baksida som stegvis låter en justera elementets känslighet (SPL) från 87,5 till 92dB. Ett inbyggt 6dB-filter skall göra den eventuella sömmen där frekvenserna möts mellan befintlig diskant och superdiskanten så omärkbar som möjligt. Sedan är det fritt att justera och trimma in med ljudmätare eller på allmänt vis med hjälp av örat.

Jag valde, då mina högtalare sträcker sig upp över 30kHz, den högre delningen runt 15kHz. Känsligheten på Canton ligger på 87,5dB så motsvarande lägsta SPL nivån valdes för bästa integrering. Ingenting krångligt så här långt.

Små kompakta extra diskanter

Klickbar bild!

Kopplat och klart...

Klickbar bild!

Musik, rum och luft
Ja, vad säger man? För mig råder ingen tvekan om att det hänt något med återgivningen. Först och främst var det storleken på rummet, på bägge sidor högtalarmembranen, som tycktes ha växt. Upplevelsen kan jämföras med hur man, även om man blundar, kan förnimma om man befinner sig i ett stort eller litet rum. Gick man nära och lade örat intill ERT-diskantens element rådde heller inget tvivel om att de tillförde något. Det var som att lägga örat intill en öppning mot ett större utrymme eller att öppna ett fönster. Tufft att i ord förklara men lät gjorde de definitivt. Förvisso inte särskilt mycket - lite ljusa "tsss, tsss" och "sss, sss" och så vidare. Förvånande nog åstadkom detta lilla mycket även i lyssningsposition.

Bruce Springsteen och Radio Nowhere där det frekvent bankas på cymbaler och hi-hat kan det lätt låta som om det vill passera för mycket information genom diskanten med påföljande diskantförstoppning. Det blir mest ett slags skimmer som ligger och skvalar i bakgrunden utan att fullt klinga ut. Fördelen med extradiskanten blev vid återgivning av denna låt tydlig. ERT redde tacksamt ut slamret till en mer lättarbetad massa för örat. Diskantåtergivningen blev mindre förstoppad och hopträngd. Det blev skirare men framför allt tilläts ljuden klinga ut bättre.

Alexandra leaving - Leonard Cohen; Hi-hat´en som spelar något till höger om Cohen och Sharon Robinson blev mycket sprödare för att inte säga att inspelningen fick mer "luft" och "rum", samt att det gick lättare att särskilja rösternas placering i förgrunden.

Vidare till vad som kan vara en av förra årets topp 10 av bästa skivsläpp är Den Lyckliges Väg med Bo Sundström och Frida Öhrn - Tonsatta dikter av Pär Lagerkvist. Bra inspelning och musik som ramlar in någonstans mellan slätlugna Bo Kaspers-låtar och deppljuva sånger från Kent. Oavsett vilket så var det här lätt att inse att extradiskanten tillförde något: "rum" i första hand - "exakthet" i andra, utan att någon förtog den andre. Diskanten förstorade och preciserade. Luftigheten systemet fick var riktigt härlig.

Över till en av de bästa inspelningar jag känner till på SACD: Hush! The Angels Are Singing från FIM-records, inspelad i Täby kyrka -96. Hela inspelningen andas från början till slut och är en riktigt rysare. Men ERT bekände färg och när jag blundade var det på snudd en

Kopplat och klart...

Klickbar bild!

aning otäckt; Kör och solister hamnade åtta bänkrader framför mig och kyrkans väggar och tak förnams majestätiskt och solitt runt om. Men nu var det ju i och för sig en högupplöst återgivning detta och efter en handfull bra sacd-skivor till stod det klart att ERT-diskanten visserligen lade en makalöst snygg finish på redan snygga inspelningar, men gjorde i mina öron ett tydligare jobb tillsammans med vanlig cd. Det vill säga att där stod förbättringarna ut mest mellan dessa bägge formaten.