LP 5.3 RS

Per(Pac);

Vad får man då om man går vidare till "storebror" LP 5.3RS? Om ma tittar under huven känns många av tankarna runt kretslayout och tekniskt utförande igen från "lillebror". Även "storebror" har alla komponenterna ytmonterade. Det är bara det att "storebror" fått ett betydligt "biffigare" utförande på alla plan. Förutom att det sitter kraftfullare komponenter så har flexibiliteten ökat ytterligare. LP5.3RS erbjuder många fler last möjligheter, fler förstärkningsfaktorer samt balanserade utgångar.

Tagning 2, LP5.3RS upp på scen
 

hemma hos Micke (Audionet);

Monica Z - Varsamt
Jag upplever ett behagligt lugn tillsammans med Monica. Bakgrunden är svart vilket får instrumenten att tydligt teckna sig i ljudbilden. Sammantaget känns varje not välkontrollerad och skärpt, en liten betoning på Monicas artikulerade "s"; kan skymta fram vilket jag inte känner igen från min referens. Ljudbilden känns lite grund men har en fin bredd.

Rickie Lee Jones - Girl At Her Volcano
Rickie Lee Jones röst är inte den lättaste att återge, men här finner jag det som jag lärt mig att älska hos henne. Det här är en mycket dynamisk inspelning och det upplevs tydligt. Jag är van med en presentation som stiger fram, här är den något tillbakadragen. Tonalt känner jag igen mig men jag saknar lite tyngd i återgivningen. Ljudbildens intryck kvarstår från lyssningen på Monica, det vill säga bra bredd men saknar lite djup.

Smog - A River Aint Too Much To Love
Åter igen upplever jag ett lugn, i stort sett obefintligt med brus vid det glesa introt till låt nummer 1. Gitarrens toner klingar ut rent med ett tydligt och exakt anslag. Jag kan dock sakna lite tyngd och kraft i den musikaliska presentationen.

Jennifer Warnes - Famous Blue Raincoat
Ett litet svagt knaster i början som jag tidigare inte detekterat vid avspelning. Pianot saknar lite attack och anslagen känns något mjuka. Rösten från Jennifer har nerv och hennes känslor når fram till mig, jag upplever en fin kontroll. Det börjar utkristalliseras sig en röd tråd i återgivningen och den tydligaste är kanske ljudbilden som här känns bekant från förgående musikexempel.

Klickbar bild!

Klickbar bild! 

Wilmer X - Klubb Bongo
Wilmer X är väl kanske inte direkt audiofil musik, men musiken gör mig glad och ger mig energi. Startar med spåret Bakom år 2000. Gitarrerna blir lite metalliska i klangen och saknar lite av den attityd och attack jag vant mig från min referens. Men jag kommer ändå in i musiken tack vare närvaron skapad av den fina rumsinformationen jag får ta del av. Nästa spår blir Hon är ihop med en insekt. I den här låten är det mycket energi, men jag har inga problem att hänga med i melodislingorna. Det är inte ett helt ovanligt problem att ljudbilden grumlar igen när det öser på musik från alla håll och kanter, men inte här! Det är mycket kontrollerat och energin går igenom loud and clear. Referensen ger mig lite mer tyngd och attack.

Hemma hos Per (Pac);

Jag kopplar in LP 5.3RS balanserat och kör igång. Det tog lång tid för mig att hitta något att hänga upp min lyssning på LP5.3RS på. Oavsett musiktyp eller inspelningskvalité hittade jag inget som stack ut.  Det tog mig veckor att inse att det jag letade, den där lilla tråden att börja nysta i, inte fanns. Att bedömma LP 5.3RS är nog något av det svåraste jag någonsin tagit på mig. I min anläggning var LP 5.3RS helt homogen. Eftersom allt hängde samman så var det inte konstigt att jag inte hittade någonstans att börja nysta. Det första jag lade märke till var att LP 5.3RS hade till och med mindre egenljud/brus än vad LP3 hade.

Min Lyra pickup kan vara åt det vassa hållet om man inte matchar den bra med RIAAt, LP 5.3RS tog ett brottargrepp på pickupen och tyglade alla vassheter utan att förlora upplösning eller skärpa. Den tog samma grepp i basområdet och tyglade ljudet så att det som kom ut var rappt och dynamiskt. Just det där rappa och dynamiska är svårt beroendeframkallande. Jag upptäckte att jag grävde djupare och djupare i skivsamlingen efter dynamiskt matrial. Många av Steely Dans skivor passerade revy - Aja, Gaucho och The Royal Scam dansade alla förbi. Nils-Erik Sparf antog inte näckens skepnad längre när han spelade på Antonio Vivaldis - De fyra årstiderna. Nu var han något betydligt mer hotfullt som krävde uppmärksamhet. Steve Dobrogosz piano på Radka Toneff - Fairytales hade den där extra lilla anslagseggen som kan vara svår att återge. Det blev några rejält sena kvällar...

Sammanfattning av Micke (Audionet);
Vem kunde ana att vi skulle få så likartade upplevelser i två så vitt skilda anläggningar och rum? De skillnader som trots allt kunde uppdagas kan förmodligen härledas till att jag (Audiuonet) körde med single end koppling medans Per (Pac) använde sig av möjligheten till balanserad koppling. Det är fantastiskt roligt att få möjligheten att testa på det här sättet. Vi har gjort det en gång tidigare, då var vi fyra som städade nätet. Resultatet av testet får en spännande upplösning när vi får ta del av varandras texter.

Det var överraskande att den försynta lilla svarta boxen Moon LP3 skulle ge oss så mycket musik. LP3 har en härlig värme och närvaro. Den hänger inte upp sig på detaljer utan kan få det mesta att låta musik. Instrumentens klang avtecknas på ett naturligt vis. Den spelar gärna från bakre ledet, det vill säga att den inte kastar musiken i knät. Den är något snäll i sin presentation och saknar lite kraft i de allra lägsta frekvenserna. Det här är inte ett RIAA steg som kommer med sensationella avslöjande utan erbjuder trygghet och musikalisk glädje.

LP5.3RS har mer av allt utan att sticka ut, vilket gav Per (Pac) lite huvudbry. Homogenitet och kontroll är något som vi båda förknippar med detta RIAA steg. Jag upplever den som lite lättare på foten, responsen känns tydligare, exaktare och mer direkt. Större fokus vid detaljer och musiken får mer volym att sträcka ut i. När energin ökar så spänns musklerna ytterligare för att styra upp händelserna. Inte riktigt samma värme som i LP3 men den är absolut inte kall i sitt framförande. Den placerar händelserna på behörigt avstånd så att man känner sig avslappnad.

Vi vill framföra ett tack till Audionord och Ludwig för att de så tålmodigt låtit oss testa Moon LP3 och LP5.3RS.

Micke & Per

Fakta:

Mickes(Audionet) anläggning:
Akustik: 8,6kvm Dacron

Skivspelare: VPI Aries 3 Signature med superplatter, SDS motorstyrning samt Benz LP.
RIAA: Audionet PAM V2.

CD-spelare: Audionet ART G2 och EPS.
Försteg: Audionet PRE 1 G2 och EPS.

Slutsteg: Audionet AMP II MAX.
Högtalare: Acapella Violon MK III.
Bänk: Finite Elemente Pagode Signature.
Fötter: Cerabase, Ceraball, Feet of Silence, DIY delrinkonor.
Kablar: JPS Nätkabel, Acoustic Zen nät-, signal- och högtalarkablar.

Pers(Pac) anläggning:

Akustik: V5x4, DIY tubetraps & DIY BAD-paneler

Skivspelare: Audiomeca J4 med SME V och Lyra Titan I, Jorma Prime tonarmskabel

RIAA: ASR mini Basis och Vitus Audio

Försteg och CD-spelare: Gondul M

Slutsteg: Balanced Audio Technology VK150SE 
Högtalare: Magnepan 3.6R
Kablar: DIY signalkabel, Jorma JPC2.5 och Transparent nätkabel, Inlånade Jorma design Origo högtalarkablar
Fötter: Feet of Silence.

Skiljetrafo: 2x500VA

 

Mer info om Moon LP5.3 RS & LP3:
Simaudios hemsida: Simaudio, Moon LP5,3, Moon LP3
Svensk importör: http://www.audionord.se/

En liten DIY-parantes hemma hos Per(Pac);

Ja, jag erkänner, jag har svårt att hålla fingrarna i styr när jag väl kommer innanför skalet på en konstruktion. Den lille ingenjören i mig vill börja gör små förbättringar...

När jag fick se att LP3 hade en extern väggbula som matar den med +12V började den lille ingenjören fundera över vad som händer om man kopplar in ett aggregat som reglerar bättre? När jag var nästan färdig med lyssningen började jag raida källaren på aggregat som gav just +12V. Jag hittade två väggbulor i källaren. En av äldre linjär-reglerat slag och en modern switchad till en extern Hårddisk. De hade till och med rätt 12V-kontakt så det var ruskigt enkelt att byta.

Hände det något då?

Jag började med att koppla in det moderna switchade aggregatet. Jag upplevde ingen som helst skillnad emot det medföljande MOON-aggregatet. Den lille ingenjören fick sig en ordentlig törn och det muttrades ett "MEN!!! Vad sjutton är det här?????". Det var med misströstan som jag kopplade in  det linjärreglerade aggregatet och slog mig ned i sweetspot för att avnjuta De fyra årstiderna för "femtioelfte" gången. Döm om min förvåning då jag började känna igen dynamiken från LP5.3RS. Den lille LP3 hade förfinat spelkaraktären, speciellt i basområdet, och började efterlikna storebror! 

Den lille ingenjören inom mig slog frivolter och ett "vad var det jag sade" var inte långt borta. Det var dags för Steely Dan - Aja. Jag satte mig i sweetspot igen. Jodå, kanske inte riktigt lika tyst och dynamiskt som LP5.3RS, men ett snäpp upp emot orginalaggregatet var det allt.

Slut på parantesen.

Att kraftaggregat kan påverka slutresultatet är vare sig magi eller ett mysterium. Kraftaggregatet är en av de dyrare komponenterna i en konstruktion så det är inte konstigt att man pressar priset genom att skicka med en väggbula som gör jobbet men inte mer. Att jag fick skillnader när jag bytte väggbulorna är inte konstigt, det är vanlig fysik som ligger bakom. Men att gå till botten med vilka fysikaliska storheter som påverkar LP3 är ett allt för stort scope för en sådan här artikel. Anledningen till att jag gjorde det här var enbart den "lille ingenjörens" nyfikenhet. Testet utfördes heller inte vetenskapligt. Det enda jag kan konstatera är att jag upplevde en skillnad hemma i min anläggning, vare sig mer eller mindre.  

Sida 1 Sida 2
 
 © HiFiForum.nu except: Logos and Trademarks are property of their owners. All Rights Reserved