Detta är Lyras femte generation nakna pickuper baserad på samma grundkonstruktion. Den är uppbyggd med nya material och lite annorlunda konstruktionsprinciper, men precis som på Argo i och Titan i är nålarmen monterad direkt i kroppen. Lyra bibehåller konstruktionsdelarnas grundprinciper i alla sina pickuper. Byts konstruktion, så görs det i samtliga pickuper genom ett generationsbyte. 

I generation 4 eliminerades allt ledande material från närheten av motorn. Motor och kropp är integrerade i en enhet, med nålarm, spolar och bakre armrör infäst med en skruv långt in i kroppen. Mellanlagringar och mekaniska fogar mellan nålarm och tonarm har eliminerats för att maximera energitransport bort från nål och motor. Detta ställer högre krav på tonarmen, men minskar distorsion från mekanisk energi. Tekniken med Direct-flux magnetic circuit, där neodymiumskivmagneter sitter bakom och framför spolarna och arbetar i push-pull är också bibehållen.

En 3x70μm linjekontaktnål med Oguraslipning sitter på en rund nålarm av boron.

Nålen är en Oguraslipad 3x70μm naturlig diamant. Det är alltså en linjekontaktnål. En mycket vanlig slipning idag eftersom den efterliknar gravernålen och på så sätt minimerar distorsion. Den är ursprungligen utvecklad från Van den Huls VDH-1-slipning, med 70μm i vertikal radie (i vinylspårets djupled). Den mindre radien

Specifikationer

¹⁾ Enligt CBS STR-100 standardtest vid 5.0cm/s

i det ellipsformade planet, 3μm, möjliggör spårning av de högsta frekvenserna, och slipningen ger ett stabilt frekvensomfång 10Hz – 50kHz. Många pickuper tillämpar fortfarande detta framsteg från mitten av 70-talet. Van den Hul grämer sig troligen fortfarande för uteblivna royalties från japaner som Ogura eller Namiki (eller loyalties, som de skulle sagt). Oguraslipning ger samtidigt mer likformiga kontaktytor för vänster/höger kanal.

Skala väger nästan 50% mer än Argo i, vilket ökar trögheten och ger besvär för enklare tonarmar. Den spårar bra, men inte så besinningslöst bra som Argo i. Jag är något förvånad över den höga vikten, med tanke på att även metallen i flänsarna är utbytt mot en polymer (om än ett par mm tjockare).

Skala är lite svårare att installera än Argo, och den är lika intolerant och faller utanför optimalläget om någon inställning blivit fel. De är bägge intoleranta vad gäller VTA. Skala är speciellt svår att ställa in utan HTA-fel. Eftersom skruvarna dras med moment, är det lätt att den vrider sig en aning precis när den greppar mot pickupskalet. Inte alls så med Argo och de andra i familjen Lyra.

Pickupen är naken, men dammskyddad med japanskt rispapper. Här skymtar den bakre magneten och spolarna som lindats för att ge en ganska kraftig utspänning på 0.5mV.

Det genomskinliga nålskyddet är bibehållet i
generation 5. 

Antiskatingtester på testskivor klarade den inte alls lika bra som Argo i, vilket troligtvis kommer sig av den högre vikten. 

Skivspelarens svaj och rumble ska ligga under 8Hz. Informationen i skivspåren (musiken J) är aldrig under 20Hz, men rumble pga vinylskivan kan skapa resonanser ner till 14-15Hz. Tonarmens egenfrekvens bör alltså ligga mellan dessa två (horisontellt och vertikalt), för även om man inte hör så låga frekvenser så omvandlas de till elektriska signaler i pickupen, och blandas med musiken som distorsion.

Optimalt bör alltså lågfrekvensresonanser ligga mellan 10 och 12Hz (om vi lägger till ett par Hz marginal uppåt och neråt). Eftersom alla Lyras pickuper har en komplians på 12 och Skala väger 9g, innebär det att Skala passar på en arm som (monterad exkl PU) väger mellan 11-24g, dvs. medeltung till tung tonarm. Min tonarm (Kuzma Stogi Reference) har en effektiv massa på 12g och skall teoretiskt ringa vid 10Hz ihop med Skala, vilket den också gjorde vid provning med testskiva.