Ben Harper – Welcome to the cruel world - är en mycket läckert inspelad skiva med ett torrt mycket rent ljud och CR5 återger verkligen vart enskilt instrument klingar ut i studion. De gör det bättre än väldigt många högtalare jag hört. Ett anslag på en trumma blir verkligen ett anslag med en tydlig skillnad mot ljudet som klingar ut i studion. Det blir ett bump istället bblluummmmp i första anslaget (nu kan ni sluta skratta) för att sedan följas av tystnad om det är så på skivan eller ljudets sakta avklingning i studion.

Linda Ronstadt har gjort flera mycket bra inspelade skivor och på ”Feels like home” finns två spår jag brukar använda för att bedöma ljudkvalitet. Det är ”High sierra” och ”After the gold rush” där båda är ganska lugna spår med mycket röster och kör tillsammans med ett myller av små detaljer. CR5 lockar fram de mycket snyggt arrangerade körerna och de små skillnader som finns mellan var röst samtidigt som pianot är stort och maffigt som det ska. Ännu bättre blir det om du spelar lite högre för då får du mer dynamisk kontrast och ännu tydligare skillnader. Högtalarna både inbjuder till och gillar det.

Basavstämningen tror jag kommer att passa ni som bor i betonghus utan möjlighet att ösa in en massa basabsorbenter i varje hörn. Ni kommer att få vettig bas men utan de problem som lite generösare nivå och utsträckning kan ge.  Eftersom elementen stoppar lite snabbare än vad många är vana vid så upplevs basen lite ”torrare” än vanligt och kan verka lite återhållen. Vill du ha full nivå djupt ner ibland syntbasar och orgelpipor då behövs det en sub som komplement.

Sweetspot är ganska bred i mitt rum och fler lyssnare kan få ett vettigt ljud även om de är bäst mitt emellan. CR5 målar upp en ljudscen som är bättre på bredd än djup och i mitt rum täcker de hela frontväggens bredd c:a 1m utanför var högtalare. Ganska imponerande med andra ord.

CR5 gillar lite effekt och vill gärna spela lite högre än låga nivåer för att vakna till liv riktigt. Med 100W av god kvalitet klarar man både röj och stora orkestercrescendos.

Ordentliga terminaler

Hemma hos Per/Pac

Det hann bli 2005 innan högtalarna landade hos mig och tyvärr, eller tack och lov, så han snön både försvinna och komma igen ett par gånger innan jag fick baxat in högtalarna i mitt rum. Baxa, jo det känns så när man bär omkring på dem. Trots lådans litenhet väger de en hel del. När Micke snackade om sina lyssningsintryck kändes det riktigt spännande att få chansen att ställa upp CR5 i mitt rum. Att Mickes och mitt lyssningsrum skiljer sig ganska drastiskt är ingen överdrift. Micke har ett akustikbearbetat musikdedicerat betongrum och jag har ett vardagsrum i en träkåk med gips på väggarna. En av de sakerna som gjorde att jag var extra intresserad av just CR5 var banddiskanten. Både Bernt Jansson och Dahlberg är stora bandförespråkare och det är svårt att inte ta intryck av två verkliga entusiaster. :)

Först ut på skivtallriken var PinkFloyds "Dark side of the moon", en av mina absoluta favoriter som jag försöker att inte slita ut men det är svårt... Tack och lov har jag några ex och på beg. marknaden dyker det upp bra ex med jämna mellanrum. Money är en rolig låt med mycket som händer. I början kommer ett "katchiiingggg" från en kassaapparat. Det är som gjort för en banddiskant. Otroligt mycket luft och en lätt och mycket verklighetstrogen klocka klingade. Hmmm, mitt intresse väcktes ordentligt.

Nästa skiva ut var "Cassandra Wilson sings standards". En mycket intressant sångerska som verkligen omfamnar Jazzen och gör den på sitt eget sätt. Sättningen på denna plattan är ganska gles och man får möjlighet att lyssna på de akustiska instrumenten ganska fristående och inte att förglömma, Cassandras röst... Återigen visar CR5 upp ett otroligt fint mellaregister och diskant.

Det blev väldigt många skivor både CD, SACD och Vinyl innan jag kopplade ur högtalarna. En kväll hade jag några kompisar och tillika forum-medlemmar på middag och fick chansen att inhämta fler åsikter. Byggkvaliten på högtalaren är riktigt fin och samtliga som varit på besök har blivit imponerade av dem. De är smäckra och snygga, WAF (Wife Acceptance Factor) nämndes mer än en gång. 

Band och rör...

Sida 1 Sida 2

© Hififorum.nu except: Logos and Trademarks are property of their owners. All Rights Reserved